Val 2018

Politiken måste fram, annars är valet förlorat

Ge oss en dröm, något vackert. Säg något du tror på själv, Stefan. Folk är opinionsmätta på formpressad taktik, men längtar efter politik.

Krönika

Jag tassar ut i det låga gräset, står en stund i en svensk sommargryning. Fågelkonserten är i gång, solen står över tallarna vid tomtgränsen och det är redan varmt. När jag kommer in och sätter på kaffet och doften av bryggkaffe sprider sig i det trånga köket inser jag hur jäkla fantastiskt Sverige är.

Någon dag innan hade jag tillsammans med några vänner stått på en krog och jublat när det svenska landslagets tog sig till åttondelsfinalen i fotbolls-VM. Det var en kväll när främlingar kramade om varandra på krogen. Efteråt stod vi i den ljumma kvällen och var så himla glada. Sverige är land med många små och stora fel och brister, saker vi kan ändra på, men i grunden fantastiskt.

Nyligen skrev statsvetaren Bo Rothstein en debattartikel i DN som handlade om vänsterns brist på visioner. Tidigare tävlade vänstersidan i positiva framtidsvisioner, men idag tävlar både socialdemokrater och yttervänstern med högern i att måla Sverige i mörka färger. Trots att vårt läge i ett globalt perspektiv måste betraktas som rätt okej.

Politik kan förstås i höger- och vänstertermer. Den kan också som Enna Gerin på Katalys lyfte fram i valanalysen 2014 förstås i värderingsfrågor längs Gal-Tan-skalan. Särskilt expanderar värderingsfrågorna om partierna blir allt mer överens i de grundläggande fördelningsfrågorna. Men politik kan också bygga på fruktan eller hopp. Röstar vi i rädsla för en bister framtid eller för en positiv vision för oss själva och våra barn? De flesta av oss vill rösta för det vackra men om rädslan griper tag i oss är reflexen att skydda det vi har.

Bo Rothstein menar i sin artikel, och jag instämmer i stora drag: ”Vad som saknas är emellertid en politik som kan inge hopp… Jag har letat ordentligt men ingenstans hittar jag en seriös politik från vänster som inger något hopp om en bättre framtid. Klagosångerna om allt vi måste frukta är i stället närmast oändliga.”

När jag sitter på båten till Almedalen tänker jag på de socialdemokratiska kampanjstrategerna. Vad är deras plan egentligen? Den här valrörelsen har gått åt helvete för dem. Janne Andersson hade bänkat dem för länge sen. Nu måste det till en Game changer. En spelvändare, någonting som ändrar debatten och hela känslan kring vårt land. Allianshaveriet kring utskottsordförandena kan få betydelse i regeringsbildningen. Någon procent byter kanske också block när det nu står klart att samtliga de borgerliga partiernas ledningar verkar inspireras av Franz von Papen.

Men jag ser inget alternativ än att S själva måste presentera ett rejält reformprogram, en sjätte semestervecka, en miljon nya bostäder, ett nytt pensionssystem. Politiken måste fram nu. Väntar partiet till augusti är valet förlorat.

Dessutom måste Stefan Löfven hålla ett tal som tydligt pekar ut en ny riktning för detta underbara land. Ge oss en dröm, något vackert. Säg något du tror på själv, Stefan. Folk är opinionsmätta på formpressad taktik, men längtar efter politik. Sverige är fantastiskt därför att vi både har jämlikhet och frihet. Vi räds inte framtiden. Vi har råd , vi kan, vi vill, vi törs. Vi har både hjärterum och stjärterum.

Det talet avgör valet.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.