Välfärd

Politiken har låtit Danderyd leva i en villfarelse

Det är ekonomisk kris i Danderyd. Kommunen ligger 80 miljoner back och både nedskärningar och skattehöjningar är sannolika framöver.

Danderyd har Sveriges tredje lägsta skattesats och landets högsta medianinkomst. Arbetslösheten är låg, utbildningsnivån hög, det geografiska läget tipptopp och infrastrukturen finns på plats. Det är en av de speciella sakerna i den här historien, att situationen är så pass hemmasnickrad. Till skillnad från många andra kommuner med sviktande ekonomi beror inte underskotten på faktorer som kommunen själv har svårt att påverka. Samtidigt säger krisen något större om det politiska läget i Sverige generellt.

Enligt SVT förklarar Danderyds kommun underskottet med fyra punkter:

  1. Kommunens verksamheter har vuxit snabbare än skatteintäkterna.
  2. Skatteintäkterna ökar inte som förr då underlaget inte växer som i övriga landet.
  3. Engångsintäkter från försäljning av mark har använts för att finansiera löpande kostnader.
  4. Kommunen har under lång tid inte budgeterat med en buffert.

Det anmärkningsvärda är att det länge måste varit uppenbart för personer med insyn i kommunens ekonomi att situationen varit ohållbar. Men listan visar också på oviljan att acceptera att den offentliga service vi alla vill ha faktiskt kostar.

Det syns bland annat i punkt ett. Danderyds invånare är rimligen inte mindre intresserade av höjd kvalitet i välfärden än andra. De flesta av oss har oerhörda anspråk på hur välfärden ska fungera. Sådant kostar. Betalningsviljan hänger dock sällan med.  

Listans punkt två beror åtminstone delvis på medvetna beslut från kommunens sida. Både absolut sett och i förhållande till sin storlek har Danderyd byggt avsevärt mindre än övriga kommuner i Stockholms län under 2000-talet. Följden är en svagare befolkningstillväxt. Kanske handlar det om kortsiktighet, kanske om att en kommun med landets högsta inkomster har små incitament att bygga för människor med svagare ekonomi.

Punkt tre är en ohållbar lösning i längden. Mark tar slut, markpriser bromsar in, men kommunens löpande verksamhet fortgår oavsett. Metoden har tagits till som om man kunde slippa att välja mellan att höja skatten eller skära i kostnaderna. Ungefär samma tankegångar ligger rimligen bakom punkt fyra, den enligt SKL ”ovanliga” modellen att inte hålla sig med ekonomiska marginaler.

Sammanfattningsvis är alltihop en närmast perfekt illustration av ett vanligt beteende hos den gemene väljaren: Vi vill så gärna ha mer och bättre offentlig service, men vi vill inte betala för det. Kanske särskilt inte om vi tjänar mycket. Danderyds politiker har uppenbarligen gjort allt för att låta invånarna leva kvar i villfarelsen att det är en möjlig ekvation.

Det säger, som sagt, något allmängiltigt om det politiska läget i Sverige. Bara att bevara status quo i välfärden innebär enligt alla prognoser att stora satsningar behöver göras. De flesta av oss vill dessutom att välfärden ska bli ännu bättre.

Det är dags att sluta låtsas som att den ambitionen går ihop med sänkta skatter.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.