New public management Hela debatten

Förödande när polisen gör våldtäkt till ofredande

Skånepolisens avslöjade arbetsmetoder är förödande för rättssamhället, brottsoffren och tilltron till myndigheter. Men en konsekvens av det vi kallar New Public Management. Styrekonomerna och upphandlingsgeneralerna har blivit vår tids politiska kommissarier.
Krönika

Håller mål- och resultatstyrningen på att döda själen i välfärden? Frågan infinner sig efter att ha läst Hanne Kjöllers artikel i Dagens Nyheter om Skånepolisens bedrägliga omkodningar av brott.

Misstänkta våldtäkter, mordhot och misshandelsfall med goda bevis- och utredningsmöjligheter omkodas till ”ofredande”. På så sätt slipper polisen koppla in åklagare och en massa jobbigt utredningsarbete. För hårt pressade polisdistrikt blir omkodning och sedan omedelbar nedläggning av ärenden, en lockande utväg.

För rättssamhället, brottsoffren och tilltron till myndigheterna är det förödande. Polisen måste börja utreda alla brott annars kommer vi i andra änden av detta få se nävrättens återkomst. 

Men egentligen är det som nu blivit känt om Skånepolisens arbetsmetoder en systemlogisk konsekvens i det system som kallas New Public Management (NPM). NPM handlar om att effektivisera och standardisera offentliga tjänster och myndighetsutövning med metoder och system från marknaden. NPM-modeller har genomförts i olika delar av den offentliga sektorn sedan 1980-talet. Resultatet är ofta förödande, eftersom den gröper ur kärnan i det som är kvaliteten i verksamheten, liksom arbetsglädjen och frihetsgraderna för dem som arbetar. 

Den som sett den hyllade tv-serien The Wire vet vad som avses. I flera av säsongerna är det som skildras just dessa centralkommenderade uppifrånperspektiv som skapar förstörelse och kaos i markplanet. Lärare på skolor hetsas att ”leverera resultat” i de nationella proven. Resultatet blir att allt skolarbete inriktas på att klara provet. Ungarnas rätt till kunskap och bildning underordnas. Det är inte mätbart.

I en annan säsong av serien blir det polismyndighetens uppdrag att ”lösa fler brott” som gör att verksamheten inriktas på lättuppklarade småbrott istället för svåra våldsbrott. I Sverige har båda dessa tragiska förebilder fått fysisk gestalt i Jan Björklunds skolpolitik, där varje problem i skolan möttes med nya prov, betyg och dokumentationskrav, eller när polisen för att genomföra ett stort antal rattfyllekontroller väljer att lägga dem på kontorstid utan särskilt stor risk att stöta på verkliga rattfyllon. Det viktiga blir resultatjakten och statistiken, inte verkligheten.

När jag var liten jagade min morsa alltid entreprenören från det kommunala bostadsbolaget som klippte gräset där vi bodde. De kom fyra gånger runt midsommar och dök sedan aldrig upp mer förrän nästa år. I avtalet hade de lovat att klippa två gånger före och två gånger efter midsommar och således sköttes hela årets klippning på en vecka.

Vi som vill se gränser mot marknadsmekanismernas fria spel anklagas ofta för att inte förstå dess kraft. I själva verket är det tvärt om. Det är för att kraften är så stark som den på vissa områden måste hållas tillbaka – annars riskeras idén med verksamheten. 

Det blir som den sovjetiska skofabriken som för att nå produktionsmålen bara producerade vänsterdojor. Mycket få hade glädje av skorna, men för byråkraterna i toppen av kommunistpyramiden var det viktigare att målen nåddes. Tankesättet där ”operationen lyckades men patienten dog” är högsta moral i NPM-samhället.

Mycket av problemen i välfärden handlar om att dessa styrsystem tillåtits bli vår tids kommandoekonomi, där styrekonomerna och upphandlingsgeneralerna blivit vår tids politiska kommissarier, med ungefär samma demokratiska halt och värderingar. Det är dags att störta deras diktatur nu.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.