Sociala medier

Pöbelhopen får lätt rent mjöl att se smutsigt ut

Det sägs att den som har rent mjöl i påsen inte har något att frukta. Men belyst genom sociala medier kan även rent mjöl se smutsigt ut. Vi bör alla besinna oss nästa gång vi får blodvittring. 

Förr handlade "drev" nästan uteslutande om journalister som jagade politiker och företag som inte skötte sig. I dag har de ändrat karaktär, från Davids kamp mot Goliat till alla mot alla. Snarare än organisationer med smutsig byk drabbar dreven privatpersoner, och det är inte längre journalisterna som slår på trumman.

Nu för tiden sätter massan på sociala medier bollen i rullning. Retar man upp engagerade samhällsmedborgare kan man vänta sig offentlig kölhalning och ilskna samtal till sin chef med begäran om avsked. Bestraffning genom skampåle avskaffades i Sverige 1855, men allt går i cykler. Är vi tillbaka i stupstockens och skampålens tid?

I #metoo-kampanjens kölvatten anklagas mängder av människor för saker som de skulle ha gjort sig skyldiga till anno dazumal. Juridiken räcker inte till att bedöma deras skuld eftersom brott av sexuell karaktär är svårutredda då de sker i avskildhet utan vittnen och lämnar tvetydiga spår. Juridik är också ett hopplöst trubbigt verktyg om förväntan är att den som utsatts ska uppnå själsfrid.

En stats civilisationsgrad kan mätas i dess rättssäkerhet. Folk skriver ofta indignerade och uppgivna statusuppdateringar på Facebook om hur svensk polis prioriterar ner grova brott. Under #metoo ökade indignationen när det stod klart att väldigt många människor ansåg sig ha blivit utsatta för sexuella trakasserier samtidigt som de allra flesta anmälningar inte ledde någon vart.

Men samhället måste alltid eftersträva att hellre fria än fälla. Hellre att skyldiga brottslingar tråcklar sig förbi rättssystemet än att oskyldiga fälls - hur vidriga brotten än är.

Situationen efter #metoo - där flera offentliga personer anklagas för sexuella övergrepp trots att de tidigare har friats i rätten - är olustig ur ett rättssäkerhetsperspektiv. I dag kan några få knapptryckningar sprida anklagelser och rykten som förstör en människas liv. Sociala medier och etablerad dito lever i symbios. Sociala mediers virala händelser är en ständig källa att ösa ur, varje nätkampanj kan plockas upp och reproduceras av tidningarna.

Att piska upp hätsk stämning på sociala medier och få tusentals virtuella ryggdunkningar kan vara tillfredsställande i stunden. Blir den anklagade socialt stigmatiserad, förlorar uppdrag och försörjningsmöjligheter har pöbelhopen lyckats i sitt uppsåt och rusar vidare mot nya försök att i sina ögon rädda världen.

Kanske måste vi acceptera att grälsjuka och hämndlystnad är människans natur. Som klumpiga antihjältar vill vi förbättra världen men ställer mest till oreda. Det sägs att den som har rent mjöl i påsen inte har något att frukta. Men belyst genom sociala medier - till exempel skärmdumpar på Twitter eller Instagram klippta ur sina sammanhang - kan även rent mjöl se smutsigt ut.

Moralism är varken moral eller rättvisa. Arbetsgivare bör ha is i magen och inte skrämmas av minsta påtryckning och vi alla bör besinna oss nästa gång vi får blodvittring. Rädslan att drabbas av drev riskerar annars att förlama oss alla.

 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.