S-kongressen Hela debatten

Paniska skrik är inget för Löfven

En sensationellt oerfaren och svag regering har genomlevt sensationellt ovanliga situationer i riksdagspolitiken. Att regeringen sitter kvar, och att svensk ekonomi utvecklas stabilt, lyfts däremot sällan fram. Hur går det till? Löfven & co tar sig an den politiska verkligheten på precis samma sätt som kommuner och landsting länge har gjort.
Krönika

Det var valvinnare i medvind och alarmister i motstånd när sossarna kongressade i Västerås.

Möjligheten att stöta på en valvinnare var mycket stor på S-kongressen i Västerås. I kongressalen fanns människor som är med och styr i 195 kommuner och 16 landsting och regioner i Sverige.

Bland de geografier där Socialdemokraterna har fått förtroende att leda politiken kan nämnas de tre storstäderna och de flesta av de stora universitetsorterna.  Dessa faktiska maktförhållanden är emellertid närmast totalt osynliga när bilden av socialdemokratin sätts på det nationella planet. 

Det är istället den nationella valframgången (nåja) för S som har tagit i stort sett allt strålkastarljus.

När åtta månader av samregerandet med Miljöpartiet nu kan läggas till handlingarna så sker detta till ackompanjemang av sjunkande opinionssiffror för i stort sett allt som kan mätas.

Socialdemokratins egna alarmister gör vad de kan för att dramatisera situationen.Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson skriver: ”Jag kan inte minnas ett allvarligare tillfälle i svensk politik.”. Hon får lust att ”skrika högt” om inte partiet tar till sig alla ”måsten” som hon staplar på hög i sin ledartext. (29/5) Den gode Göran Greider anser i Dalademokraten att det ”på längre sikt finns skäl att känna panik” om S inte börjar tala om ”begrepp som demokratisk socialism”. (30/5)

Alla som följer politiken kan se svårigheterna inför öppen ridå. En sensationellt oerfaren och svag regering har genomlevt sensationellt ovanliga situationer i riksdagspolitiken.

Det viktigaste i kråksången - att regeringen sitter kvar i ett stycke och att svensk ekonomi och tillväxt utvecklas stabilt och säkert - kommer dock sällan fram.

Det som heller inte uppmärksammas som det borde är att denna bräckliga regering har lyckats genomföra ett betydande antal förhandlingsöverenskommelser med de borgerliga partierna.  

  1. Tidiga betyg.
  2. Försvaret.
  3. Överskottsmålets utredning 
  4. Decemberöverenskommelsen


Jag kan på goda grunder anta att raden med realpolitiska överenskommelser relativt snart kommer att förlängas med ett mittenhandslag om välfärdsföretagens villkor.

Det speciella med dessa pragmatiska förhandlingslösningar är att de på många sätt knyter an till de politiska verkligheterna ute i kommuner och landsting. Där handlar i stort sett allt om att söka praktiska lösningar på verkliga problem.

Det kommunala sambandet förstärktes av statsminister Stefan Löfven under kongressen. Regeringens attityd till insatser mot arbetslösheten är pragmatisk och praktisk. Det gäller att ta reda på vilka de arbetslösa är och att sätta in åtgärder som kan passa var och en av dem. Det är bra. Folk förväntar sig effektiva lösningar; panikslagna och högskrikande politiker hör förhoppningsvis historien till. 

Medan Löfven & Co förhandlar sig fram till mer stabila majoriteter i riksdagen är det grundläggande att regeringen inte ställer till med osäkerhet och obalanser i ekonomin under färden.

Därför är det bra att vildsinta förslag om stora och lånefinansierade äventyr hanteras klokt i fluffiga beslutsordmassor om abstrakta framtider. 

Det var valvinnare i medvind och alarmister i motstånd när sossarna kongressade i Västerås.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.