Fusk med folkbokföringen Hela debatten

Överför skattejuristens stridsvilja till folkbokföringen

När det gäller att säkra skatteuppbörden visar staten ingen ängslighet alls inför att vidta drastiska åtgärder mot den som krånglar. Men hur ligger det till med att säkerställa att folkbokföringen stämmer?

Idag är det den 2 maj, dagen då deklarationen senast ska vara inlämnad. Den förbjudna tanken fladdrar förbi. Vad händer om man struntar i att lämna in deklarationen? Eller om man lämnar in helt felaktiga inkomstuppgifter? Det skulle förstås kunna få ett antal besvärliga juridiska konsekvenser – en av dem är att man blir skönstaxerad. Om man inte själv inkommer med tillförlitliga uppgifter om sin inkomst får man finna sig i att Skatteverket gör sin egen bedömning av hur stor den kan vara.

När det gäller att säkra skatteuppbörden visar staten ingen ängslighet alls inför att vidta drastiska åtgärder mot den som krånglar. Men hur ligger det till med att säkerställa att folkbokföringen stämmer, det vill säga att de som bor i Sverige är skrivna under endast en identitet som är korrekt?

För två veckor sedan påpekade jag att världens på pappret äldsta person är folkbokförd i Sverige. Identitetsuppgifterna är uppenbart felaktiga och personens anhöriga har inför kamera vittnat om att åldersuppgiften avviker från verkligheten med flera decennier. Inte ens namnet stämmer antagligen – personen uppges ha skrivits under en släktings identitet. Många läsare tycks ha blivit lika förbluffade som jag blev när jag fick höra talas om fallet. Frågan engagerar eftersom den är principiell: om även en helt öppet felaktig identitet tillåts förbli okorrigerad, vad säger det i så fall om systemets tillförlitlighet och förmågan att säkra uppgifterna?

Både Pensionsmyndigheten och Skatteverket inkom med intressanta kommentarer till krönikan. Den ene pekar på den andre. Pensionsmyndigheten bekräftar att fallet är känt, instämmer i kritiken och försäkrar att de har försökt få Skatteverket att ingripa. Fallet har inte kunnat lösas ”av olika skäl”. Skatteverket anför å sin sida att det i dag skulle vara rättsligt omöjligt för staten att ingripa och korrigera uppenbart felaktiga identitetsuppgifter om staten inte samtidigt kan styrka vilka de korrekta uppgifterna är. Gissa duger icke, även om en hederlig gissning är långt träffsäkrare än en uppenbar lögn. Så länge inte Skatteverket lyckas luska ut och bevisa den korrekta identiteten kan den inte göra något.

Om den tolkningen av rättsläget är riktig har vi ett bekymmer som behöver rättas till omgående. Kontrasten mot den handlingskraft som staten tillgriper för att driva in skatterna kunde inte vara större. I det ena fallet är inga dörrar omöjliga att forcera och uppgifter som undanhålls eller förvrängs fyller man ut med tjänstemannabedömningar. I det andra fallet blir intrycket att staten är besynnerligt passiv och skulle ha satt på sig själv handbojor.

Skatteverket är normalt inte minsta främmande för att driva även mindre skattemål med synnerligen stor kraft för att få maximalt handlingsutrymme för att lösa sin uppgift. Hur ser det ut i det här fallet? Är regeltolkningen Skatteverkets egen, eller har man drivit något fall hela vägen och låtit domstol spika fast att det skulle vara så omöjligt även för staten att i ingripa mot uppenbart felaktiga identitetsuppgifter?

Jag undrar om inte lite av skattejuristernas stridsvilja borde överföras till folkbokföringens område.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.