Regeringen

Örfila gärna er själva, men ta ansvar också!

Ta hellre hand om de problem som gör oss internationellt ryktbara, snarare än att fokusera på att tvätta Sverigebilden. Vad omvärlden tror om oss är sekundärt, det är medborgarnas verklighet som behöver putsas – på riktigt. 

Krönika

Nyligen uppmärksammades jag på en regeringssida, hanterat av Utrikesdepartementet på engelska, som bemöter vad som anses vara spridning av falska påståenden om Sverige och svensk migrationspolitik. ”Claims” ställs mot ”Facts”.

Enligt sidan är no go-zoner en ”vårdslös” benämning på socialt utsatta områden som förstörts av kriminalitet och otrygghet. Det är ett falskt påstående att dessa områden styrs av kriminella och att blåljuspersonal inte vågar gå in i dem; polisen patrullerar dessa områden och svensk lag gäller där. Att den massiva migrationen har lett till systemkollaps tillbakavisas med faktan: ”No. Swedish economy is strong.”

Den misslyckade integrationen avvisas i sin tur med en tirad av jämförelser – samtidigt som jämförelser sägs vara missvisande i andra frågor. Som i frågan om det ökade antalet rapporterade våldtäkter, vilken förklaras med att definitionen av våldtäkt har vidgats över tid och att regeringen arbetat målmedvetet för att öka anmälningsbenägenheten. Vidare förklaras den ökade brottsligheten bland utrikesfödda med socioekonomiska faktorer.

Det vi läst om klanvälden, hedersstrukturer, vittnen som inte vågar vittna i rätten, socialtjänstens kollapsliknande situation i kölvattnet av migrationskrisen, granatkastningar och skjutningar i gatumiljö, samt parallella rättsväsenden och utmaningar av statens våldsmonopol under de senaste åren matchar inte narrativet på sidan. Inget av det nämns ens. Är allt vi läst, i svensk och utländsk press, falska påståenden? Självklart inte. 

Det finns ett persiskt uttryck som lyder ”Soräte khod ra ba sili sorkh mikone”. Ordagrant översatt betyder det att någon, genom att örfila sig själv, gör sitt ansikte rött. Den röda färgen som tynat bort på grund av ett förlorat anseende återställs genom örfilandet. Det är ungefär så dylika informationssidor fungerar, som örfilar man ger sig själv för att rädda det som finns kvar av anseendet.

Å ena sidan sägs att ekonomin går bra, å andra sidan får väljarna ena dagen se dokumentärer om hemlösa pensionärer och andra dagen läsa om växande underskott i välfärden. Detta samtidigt som Konjunkturinstitutet varnar för att skillnaderna mellan inrikesföddas och utrikesföddas möjlighet att få jobb är problematiska för svensk ekonomi och kan leda till höjda skatter. Å ena sidan har vi aldrig varit så trygga tidigare, å andra sidan kan vi inte undgå att märka ökningen av det grova våldet.

Väljarna får inte ihop dessa berättelser. Jag som skribent får inte ihop den bilden, och kan inte ens med den godaste av alla viljor och ansträngningar göra annat än att påtala den stora diskrepansen mellan den information som regeringen – och dess föregångare – gett till medborgarna och den nya verklighet människor lever i eller på något sätt blir varse om.

En gång i tiden talade Tage Erlander om de stigande förväntningarnas missnöje. Förväntningar på, men även tilltro till, en samhällsmodell. Idag vacklar själva tilliten till ett system som inte fullt ut förmår att leverera sådant som trygghet, rättssäkerhet, adekvat vård och fungerande skolgång

Den misstro som växer härur bör varje ansvarig person, i dessa tider av ordning och reda och ansvarstagande, ta på allvar – på riktigt. Inga sajter i världen kan mota en inbiten misstro. Det borde regeringen lansera en webbsida om. Vad andra tycker och tror om oss är sekundärt. Örfila gärna er själva, men se då till att anseendet räddas på riktigt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.