Krönika
Demokrati
22 juni 2016 kl 07:00

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Ojämlikt Europa behöver EU mer än någonsin

Är det någon som tror att Europa skulle bli en mer progressiv plats om alla länder alltid agerade på egen hand? Knappast. Brexit eller inte Brexit, det Europa behöver mer än någonsin just nu är att återupptäcka EU som en politisk möjlighet. Inte en tvångströja.

För alla som följt frågan om EU-omröstningen i Storbritannien borde en sak stå alldeles klar: Det är den populistiska högern (ibland även nyliberalerna) i Europa som vill skrota EU, inte vänstern.

För många som vant sig vid att det är Vänsterpartiet och progressiva rörelser som kritiserar EU är detta möjligen en överraskning, men det borde det inte vara. Ända sedan starten av EU har vänstern varit den främsta anhängaren av Europa. När jag själv bevakade EU-frågor i en av våra stora kvällstidningar var det den italienska och franska vänstern som mest entusiastiskt tog sig an frågan om att återpolitisera Europa och ge EU-systemet mer makt. Många av dem kallade sig federalister.

De ville se ett Europa med gemensamma skatter och mer gemensamma regler för välfärd och arbetsrätt. Ett mer socialt Europa.

En av arkitekterna var den franske socialisten Jaques Delors. Som politiker i Frankrike i början av 1980-talet såg han att det inte längre var möjligt att bedriva en keynesiansk ekonomisk politik på nationell nivå. De stora satsningarna i Frankrike fungerade inte. Slagorden bet inte på den ekonomiska verkligheten.

Han insåg att vänsterpolitik i praktiken skulle kräva en internationell, möjligen också federal, arena.

Delar av högern har också varit entusiastisk, men mest för att frihandeln ökar. Där har motståndet mot att låta politiken flytta med över gränserna alltid varit stort. Som i det brittiska Tory-partiet.

Problemet är att de senaste årens ekonomiska kris gett bilden av ett EU som är helt fixerat vid en ekonomisk politik som fastnat i 90-talet. När ett land krisar, vad är svaret? Besparingar, privatiseringar och avregleringar.

När arbetslösheten är hög, vad är svaret? Besparingar, privatiseringar och avregleringar.

Trots att tunga institutioner som IMF och Världsbanken numera slagit fast att en sådan politik varken gynnar tillväxt eller välfärd. Trots att så många, inklusive Barack Obama och Påven, numera betraktar den växande ojämlikheten som ett av våra största samhällsproblem.

Men vad blir svaret på att vi har ett EU som i dag styrs av främst högerregeringar? Att skrota hela unionen?

Är det någon som tror att Europa skulle bli en mer progressiv plats om alla länder alltid agerade på egen hand? Skulle Merkel bli mindre mäktig då? Skulle regeringarna i Slovakien eller Ungern bli mer villiga att ta emot flyktingar?

Knappast.

De flesta är trots allt överens om att dagens stora utmaningar kräver europeiska lösningar. Så låt oss börja där. Med att återpolitisera EU.

Eller som vänsterpolitikerna Oskar Lafontaine, Stefano Fassina och Yanis Varoufakis skrev med anledning av Grekland och eurokrisen: ”Vi ska hitta ett sätt att försäkra oss om att européerna har ett monetärt system som arbetar för dem, inte på deras bekostnad.”

Jag delar verkligen inte alla förslag de där tre vänstermännen har.

Men jag gillar perspektivet.

Problemet är att de senaste årens ekonomiska kris gett bilden av ett EU som är helt fixerat vid en ekonomisk politik som fastnat i 90-talet.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 22 juni 2016 kl 07:00
Uppdaterad: 24 juni 2016 kl 11:45