Krönika
Omsorg
5 oktober 2016 kl 06:30

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

Överheten ogillar att LSS ger svaga en röst

”Ministern vill utreda tuffare assistansregler” Ännu tuffare? Rubriken på första sidan i Svenska Dagbladet i måndags gjorde mig bestört. Men det som ska utredas, med väldig brådska, är om tillämpningen av reglerna har blivit för tuff.

Svaret vet redan hundratals familjer, kanske tusentals, som får sin tillvaro upp och nervänd: Ja, den som är lika funktionshindrad som förr kan plötsligt få sina personliga assister indragna. Försäkringskassan har ”utrett” och kommit fram till att många som tidigare hade den hjälp de behövde över en natt har fått mycket mindre hjälpbehov.

Allt kan nu plötsligt klaras på mindre än tjugo timmar per vecka, den magiska gräns som gör att kostnaden kan vältras över från den statliga Försäkringskassan till den kommunala hemtjänsten.

Hemtjänstens personal är inte knuten till en enskild brukare, som den personliga assistenten. Människor med komplicerade hjälpbehov måste då gång på gång förklara allt för nya tillfälliga hjälpare. Man kan lätt föreställa sig vilken mardröm det blir, särskilt i semestertider eller influensatider med ständigt nya vikarier.

Bengt Westerberg har påpekat att hemtjänst är dyrare per timme än personlig assistans. Kostnaden för trettio timmars hemtjänst kan räcka till femtio timmars personlig assistans. Det rimliga vore enligt honom att alla pensionärer med hjälpbehov kunde få personlig assistans. 

Svenska Dagbladet berättar 3/10 om bröderna Robert, 20, och Richard, 18, i Täby. De har både autism och utvecklingsstörning och behöver tillsyn dygnet runt. Men de kan äta själva. Därför dras deras 600 timmar med personlig assistans per månad in. De ska klara sig med 16 respektive 12 timmars hemtjänst per vecka. Hur ska det gå? Föräldrar som går in i väggen? Flytt till institution? Vad har regeringen då sparat?

I intervjun i SvD påstår Åsa Regnér att hon vet att assistanspengarna används fel. I stället för de vanliga fuskbeskyllningarna är felet nu att ”Det finns 1 000 privata företag på det här området […] det läggs pengar på marknadsföring och att anställa jurister och andra omkostnader […] Så vill vi inte ha det.” Nej, det blir förstås billigast för staten om endast myndigheten tillåts ha jurister.

Kristina Åstrand, enhetschef på Försäkringskassan, medger att deras nya ”tydligare tillämpning” av reglerna ”kan uppfattas som en typ av skärpning” och avslutar med ett märkligt uttalande: ”Vi har inga krav på oss att spara pengar, men regeringen vill hejda kostnadsökningen genom att vi alltid fattar korrekta beslut.”

Vilken myndighet har någonsin gjort det? Visst finns kravet att spara. Som Bengt Westerberg framhåller: ”Lagstiftningen säger att behoven ska styra. Nu säger regeringen att timmarna ska minska oavsett hur behoven ser ut.”

I botten ligger en maktkamp mellan myndigheter och hjälpbehövande. Överheten ogillar att ”de assistansberättigade har för mycket att säga till om” och kräver ökad kontroll. Det är sorgligt korrekt när Westerberg beskriver effekten av Åsa Regnérs olika ingrepp i LSS som ”knivhugg i assistansreformens hjärta”.

I botten ligger en maktkamp mellan myndigheter och hjälpbehövande.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 5 oktober 2016 kl 06:30

Skribent