Korruption

Oegentligheter inom akademin granskas alldeles för sällan

Vi ser inte alltid den korruption som inte innebär att pengakuvert eller otillbörliga gåvor delats ut. Svågerpolitik och vänskapskorruption inom akademin är emellertid lika skadligt för samhället och bör synas mer. 

Krönika

I Sverige är vi förskonade från korruption. Vi tror åtminstone det. När ordet förs på tal, förs tankarna till generaldirektörer som häktas för grov trolöshet mot huvudman eller vänskapskorruption på Riksrevisionen. Såvida ett kuvert med pengar inte utväxlats, eller någon inte gynnats materiellt, har vi ibland svårt att se korruptionen.

När det uppdagades att Göteborgs universitet (GU) tillsatt ett 90-tal tjänster utan att utlysa dessa, något som utmynnade i en anmälan till Universitetskanslersämbetet, UKÄ, gick nyheten tämligen obemärkt förbi. Inte heller UKÄ:s beslut att ”med tanke på de allvarliga brister som framkommit” följa upp handläggningen av anställningsärenden vid GU under 2018 vållade några större rubriker.

Jan Almäng, lektor vid fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap på Karlstads universitet, en av de som anmälde GU, och Erik J. Olsson, professor i filosofi vid filosofiska institutionen på Lunds universitet, dödförklarade i samband med UKÄ:s beslut meritokratin i den svenska akademin. Almäng och Olsson berättade om en allmänt känd hemlighet bland akademiker; den svågerpolitik, vänskapskorruption och akademiska inavel i form av internrekryteringar och tjänstetillsättningar utan konkurrens från utomstående som deras sektor lider av. I en ny granskning fann de att 80 procent av de anställda vid en av GU:s största institutioner hade fått sin doktorsgrad där.

Vid tidpunkten för UKÄ:s beslut visade Academic Rights Watch, som granskar den akademiska friheten i Sverige, på ytterligare 40 fall av olagliga tjänstetillsättningar inom akademin. Resultatet har föga överraskande blivit därefter. En studie från Vetenskapsrådet visar att svenska forskare är mindre produktiva än sina kollegor i länder där internrekrytering och svågerpolitiken är mildare, såsom Singapore och Danmark. I en världsrankning hamnar anrika Lunds universitet på 93:e plats, Stockholms Universitet på 134:e plats – och GU på 189:e plats. Värt att beakta, är att högre utbildning i Sverige är så gott som helt statligt skött och befriad från konkurrens. Sektorn står, som Almäng och Olsson påpekar, för cirka en tredjedel av anställningarna inom den offentliga sektorn, och med 7 procent av landets BNP till sitt förfogande.

Den undermåliga och lagstridiga situationen inom svensk akademi är delvis ett vittnesmål om den korruption vi inte förmår att se och tror oss vara skonade från, men än viktigare är den ett hot mot forskningens och utbildningens kvalité, vilket kan få (än mer) förödande konsekvenser.

Vilken annan sektor skulle kunna uppvisa en så normaliserad nepotism och lagtrots, och ändå undkomma massiva kritikstormar? Tänkte du på Polismyndighetens tvivelaktiga förehavanden, eller skandalen på Transportstyrelsen? Nåväl, de ansvariga undkommer förvisso alltför lätt, men de granskas åtminstone och granskningen göds av folkets stora indignation. I fallet med akademin ser vi samma lagtrots och oegentligheter, men märkligt varken samma granskning eller samma indignation.

 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.