Valhemligheten Hela debatten

Och nu då, ringer klockorna om största demokratihotet?

Med tanke på hur regelbundet det varnas för allsköns fantasifulla ”hot mot demokratin” är det egendomligt vilket förstrött intresse som visas för själva valproceduren i de allmänna valen - trots kritiken internationellt. Detta moment om något är på riktigt kritiskt för demokratins legitimitet.

För valproceduren gäller det sannerligen att ha en metod för röstningen som är neutral, pålitlig, bevarar valhemligheten och är begriplig för alla. Sverige lever tyvärr inte riktigt upp till det kravet i dag.

Det svenska riksdagsvalet kritiserades för bristande valhemlighet av de internationellt erfarna valobservatörer som bevakade valet, inbjudna av riksdagens biståndsorganisationer. Bland annat den danska tidningen Politiken uppmärksammade i veckan att Sverige under våren har fått kritiska frågor från kommissionen om brister i valhemligheten i EU-valet.

Valobservatörerna och kommissionen reagerar på samma uppenbara brist: den slafsiga hanteringen av valsedlar i vallokalerna, där man förväntas plocka valsedlar under full insyn från andra. Att svenska val har en sådan formbrist att de ifrågasätts internationellt borde få klockor att ringa. Det är minst sagt hög tid för den nya regeringen att ta initiativ för att åtgärda detta inför nästa val.

Tyvärr drog de politiska förslag som kom under förra mandatperioden i helt fel riktning. Vallagskommittén som då tittade på frågan tycktes vara obekymrad över valsedelshanteringen. I stället föreslog utredningen att elektronisk röstning per distans borde införas på försök i 2018 års val.

Det skulle ytterligare sänka de redan bristfälliga formkraven i de svenska valen (det skulle då inte gå att kontrollera vem som egentligen lade e-rösten var och under vilka former). Dessutom skulle man öppna för misstro mot valsystemet genom att införa ett för allmänheten helt ogenomträngligt tekniskt komplicerat system.

Det skulle i praktiken bli omöjligt för envar att verifiera hur rösträkningsalgoritmerna fungerar, att anonymiteten respekteras och att korrekt programvara är installerad på alla maskiner.

LÄS ÄVEN: Slafset med valsedlar måste bort 

Den osäkerheten skulle exempelvis göra det möjligt för en tekniskt fingerfärdig och fruktad aktivistgrupp att sabotera valen genom att sprida påståenden om att de kan kringå anonymitetsskyddet. Rädslan skulle göra jobbet, oavsett om påståendet är korrekt eller inte. Hittills tycks utredningens e-röstningsförslag ha hamnat i arkivet utan vidare åtgärd. Låt det ligga kvar där.

Regeringens svar till kommissionen kom i maj och innehåller en hoppfull signal. Man skriver att regeringen ”överväger … att utreda om kraven på hur valsedlar görs tillgängliga i anslutning till ett röstmottagningsställe bör skärpas”. Tack och lov!

En liten envishet dröjer sig kvar i regeringens svar, där procedurbristerna i nedvärderas till en subjektiv fråga om ”upplevelse”. Så är det inte. Bristerna är konkreta och uppenbara. Men den näsvisheten må vara ursäktad. Det är begripligt att regeringen ogärna erkänner att valproceduren under 2014 års val var undermålig.

Så låt oss i stället ha ett optimistiskt sinnelag och läsa svaret som att en utredning sannolikt är på gång, men att man ännu inte är färdig att sjösätta den. Utmärkt!

Skynda på, och gör oss inte besvikna. Gör rätt där andra har fumlat. Den här gamla underlåtenhetssynden ska inte få leva vidare ännu ett val.

Att svenska val har en sådan formbrist att de ifrågasätts internationellt borde få klockor att ringa.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.