Krönika
Coronaviruset
15 april 2020 kl 05:05

Oacceptabel risk med utvisningshotade i äldrevården

Skribent

Daniel Persson
frilansskribent och tidigare politisk redaktör på Svenska Nyhetsbyrån

Det här är en opinionstext

Malmö stad har anställt ensamkommande med utvisningsbeslut för att täcka upp i vård och omsorg under krisen. Trots att många med utvisningsbeslut över sig lever under förhållanden som är mindre än optimala ur smittskyddshänseende. 

Krisbeslut fattade i offentlig sektor är naturligtvis aktiva och genomtänkta val gjorda av rimligt begåvade människor. Ändå verkar de tjäna lika väl som en grund att fundera över om vi människor är kapabla att undfly våra öden som någonsin den grekiska dramatikern Sofokles tragedi Kung Oidipus.

Detta förefaller prägla stora delar av offentlig verksamhet även annars, men uppträder till synes i koncentrerad form under coronakrisen. Beteendet uppvisas på alla nivåer, från regeringen till kommuner.

Regeringens återkommande krispaket verkade först bara illa genomtänkta, men har på senare tid närmast antagit formen av ett sisyfosarbete. Om regeringen bara tog i tillräckligt skulle man till stor del slippa komma med nya åtgärder var och varannan dag. Men varje gång som man nästan har rullat upp stenen för kullen så halkar man och får börja om igen.

Regeringen förefaller dock göra det frivilligt. ”Det här ska räcka, det har vi bestämt.” Varje gång stenen trillar ned beseglas ödet för ytterligare fler företag och arbetstillfällen.

Också på den regionala nivån är det många beslut som sticker ut för oss i publiken. Inte minst de många och märkliga besluten inom kollektivtrafiken. Att inte redan från början säga åt alla som har möjlighet till det att färdas i egen bil – trafikens motsvarighet till social distansering – var märkligt i sig. Att Storstockholms Lokaltrafik (SL) drog in turer så att bussarna blev ännu fullare än annars får sägas vara ett riktigt genidrag.

Detsamma gäller beslutet att införa tillfälligt gratis kollektivtrafik, något som exempelvis Piteå gjorde väldigt tidigt och som SL nu har tagit efter. Det är att direkt uppmana folk att åka kollektivt. Och stockholmarna har inte direkt gjort sig kända för sin imponerande impulskontroll hittills under krisen.

På kommunsidan står Malmö ut, möjligen i en helt egen nivå. Kvällsposten (KvP) rapporterade nyligen att Malmö stad har anställt ensamkommande med utvisningsbeslut för att täcka upp i vård och omsorg under krisen. Agerandet är särskilt intressant eftersom det skulle vara ett särdeles dåligt beslut även utan coronavirusets härjningar. Till det offentligas uppgifter hör faktiskt inte att bidra till ifrågasättandet och åsidosättandet av demokratiskt fattade lagar.

Kommunens uppgift är att bidra till att minska smittspridningen och att hantera dess övriga effekter, inte minst med avseende på den egna verksamheten. I den akuta krisen är det första överordnat i tämligen hög grad.

Ändå anställer Malmö ensamkommande med fattade utvisningsbeslut att arbeta med vård och omsorg av riskgrupper. KvP skriver särskilt om en ung man som arbetar på ett boende för dementa över 80 år. Människor med utvisningsbeslut över sig har det sällan särskilt fett, de lever ofta under förhållanden som kan sägas vara mindre än optimala. Trångboddhet och undermålig hygienisk standard är inte ovanligt. Det är goda förutsättningar att smida spritta. Att anställa dessa människor är att utsätta de äldre som man tror sig värna för en oacceptabel risk.

Det verkligt tragiska är förstås att dessa beslut har fattats med fri vilja, men i total avsaknad av konsekvensanalys.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 15 april 2020 kl 05:05
Uppdaterad: 15 april 2020 kl 05:03

Skribent

Daniel Persson
frilansskribent och tidigare politisk redaktör på Svenska Nyhetsbyrån