Krönika
Infrastruktur
16 september 2015 kl 06:15

Denna artikel publicerades för 5 år sedan

Nyliberala idéer på väg förstöra vårt tågsystem

Bolag som bara bryr sig om affärsresenärerna kapar åt sig de vinstdrivande sträckorna likt korpar plockar bitar på ett kadaver. Kvar blir de olönsamma, som snart läggs ner. Förmodligen är Jämtland, där det dras ned på nattågen, bara en försökskanin. Det här går inte längre.

Hade jag inte suttit inlåst på ett tåg när jag läste infrastrukturminister Anna Johanssons uttalanden om SJ:s inställda nattåg hade jag nog kastat mig framför ett.

Infrastrukturminister Anna Johansson är en av socialdemokratins mest genuina politiker, en äkta folkrörelsesosse med hårda nypor – som sin farsa – det är skinn på näsan och raka rör. Hon har varit sur på mig någon gång och då fick jag veta om det direkt. En annan gång när vi tyckte mer lika sa hon även det. Hon går inte och lurar utan kör ut det rakt så är det sagt, så har jag uppfattat henne.

Med alla kemtvättade och manglade politiker är det uppfriskande egenskaper. Svensk politik behöver fler av Anna Johanssons snitt.

När nu Annelie Hultén (S) avgår i Göteborg efter sju år som kommunstyrelsens ordförande och totalt elva år som kommunalråd är Anna Johansson en högst tänkbar efterträdare. Får hon frågan – som det heter i socialdemokratin – av en enig valberedning, bör hon svara ja. För infrastrukturministerposten verkar mest ha förvandlats till ett stickspår på en sedan länge nedlagd sträcka, nämligen idén om järnvägen som samhällsnytta.

När SJ av besparingsskäl beslutat sig för att dra ner - ja, nästan slopa - nattågen till Jämtland: vilket befaras skada turismen och företagandet i länet, då finns det ingenting infrastrukturministern kan göra åt det.

Enligt SJ går nattågen till Jämtland årligen med förlust, och detta går inte för sig. Att trafikera en mycket glesbefolkad del av landet, vilket stora delar av landet är, bär sig inte samhällsfunktionerna. Det är inte lönsamt. 

Men det är därför dessa järnvägar är just samhällsfunktioner!

För att människor i landets alla delar ska kunna resa och frakta varor till varandra har vi gemensamt byggt dessa järnvägar och drivit ett statligt järnvägsbolag med uppgift att – ibland med underskott – driva trafiken där ändå. Det är som med regeringen, vi måste ha en även om den inget uträttar, det hör liksom till.

Eftersom det är en samhällsnytta. Det är själva idén med dem att vissa sträckor ska kunna kosta mer än de drar in, att andra sträckor som Stockholm-Göteborg eller Mälardalsregionens intensiva tågresande går med överskott och att man där emellan omfördelar.

Tanken om konkurrens inom ett naturligt monopol som järnvägen håller nu på att döda vårt tidigare välfungerande transportsystem. Själv åker jag mycket tåg, kuskar land och rike runt och trivs oftast eftersom det är ett mänskligt sätt att resa, men det blir allt mer uppenbart att systemet under nyliberala idéers omvandling håller på att förstöras.

Om uppgiften varit att förstöra svensk järnväg hade den inte kunnat göras bättre och mer effektivt.

Bolag som bara bryr sig om affärsresenärerna kapar åt sig de vinstdrivande sträckorna likt korpar plockar bitar på ett kadaver. Kvar blir de olönsamma, som snart läggs ner. 

Dessutom avslöjas nu också hur regeringen vid en extra bolagsstämma den 25 september ska plocka ytterligare 1,7 miljarder kronor till de 230 miljoner staten redan tagit i utdelning i år. Där på extrastämmans åderlåtning inser man varför nattåget till Östersund är dödsdömt.

Förmodligen är Jämtland bara en försökskanin. Går vi med på detta läggs snart alla andra olönsamma verksamheter ner. De kommer aldrig tillbaka sen.

Infrastrukturministern hänvisar sin förödande passivitet till EU-direktiv, att hon inte kan ”gynna ett särskilt bolag”. 

I så fall måste konkurrensen avlägsnas, är mitt raka besked. Liksom brandskattningen. Det här går inte längre. Samla allt underhåll av järnvägssystemet i ett statligt bolag och all rikstrafik på järnvägen i ett bolag – låt oss kalla detta, jag bara skissar nu: Statens järnvägar.

Om uppgiften varit att förstöra svensk järnväg hade den inte kunnat göras bättre och mer effektivt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 16 september 2015 kl 06:15
Uppdaterad: 22 september 2015 kl 13:53