Bostadsbyggande

Nybyggda bostadsrätten vår tids gris i säcken

Förr i tiden kunde man köpa en spädgris på torget i en säck för att lätt kunna bära hem den. Väl hemma, låg det en självdöd hund i den. I dag används talesättet ”köpa grisen i säcken” om bostadsrätter som köpts i god tro ”på ritning” hos mäklaren.  

Gästkrönika

Så gott som alla köpare av nya bostadsrätter som jag mött är, när det kommer till kritan, missnöjda. När de positiva omdömena är avverkade av typen: snygg utsikt, busslinje 4 stannar utanför porten, servicebutik tvärs över gatan, nära till jobbet, kul med en hobbylokal etcetera, kommer efter en stund allt det som är dåligt, berättat i ett tonläge som antyder djup besvikelse och maktlöshet över ett misslyckat köp.

”Vi fick inte nycklarna till lägenheten förrän vi betalat in 3,6 miljoner”. ”Då vi kom in var det en hel del som inte stämde överens med bilderna och måtten i prospektet och verkligheten.” ”Förutom att de inte var något fall till golvbrunnen i badrummet så var det ett annat mått och en annan färgnyans på kaklet jämfört med katalogen.” 

”Ventilationen fungerar dåligt. Grannens matos kommer in bakvägen någonstans. Vi kan inte laga mat samtidigt som vi har gäster.” ”Då skulle ni valt ett annat kök”, säger byggherren. ”Det låter i vårt toalettrum när grannen spolar och när vi själva spolar i badrummet så gurglar det i vår golvbrunn, som också flödar över när diskmaskinen pumpar ut”. ”Vill du att vi hugger upp betongen och lägger nya rör”? frågar byggherren retoriskt.

Något som bidrar till problemen är att styrelsen i den byggande bostadsrättsföreningen och bygg­herren utgör samma ekonomiska entitet. Den byggande styrelsen kan fatta beslut, som den inkommande förvaltande styrelsen framledes får finna sig i. Ett belysande exempel är fallet där den byggande styrelsen tecknat ett långfristigt hyresavtal med ett parkeringsbolag som administrerar platserna i garaget och på tomtmarken, varvid den förvaltande bostadsrättsföreningen i princip inte kan bestämma månadsavgiften för p-platserna eller vem som får hyra dem, förrän efter åtta år.

”Kan det verkligen vara på detta viset?” -  Ja, och mycket värre ibland. ”Men varför hör man inte mer om detta?” Ja, du!  Varken byggherren eller bostadsrättsköparna vill nämligen att alla felen och osämjan blir allom bekant! Vem vill att lägenheten ska sjunka i värde? Oftast har man gjort upp i tvistemålen genom en engångsersättning, förlängt garantitiden eller avtalat om ett periodiskt underhåll 15 år framåt. Till detta tillförs en ömsesidig klausul om att ”knipa käft” om bristerna när de väl är reglerade och advokatarvodena är betalda.

Därför tycker jag att det är ett positivt tecken i tiden att sju byggherrar, som kallar sig ”seriösa” (underförstått; alla är det inte), tagit fram kvalitetsmärkningen Trygg bostadsrättsförening. Den ska om det fungerar som tänkt utgöra ett konsumentskydd på bostadsrättsområdet, vilket i dag saknas.

Jag tycker emellertid att certifieringen också borde handla om det som händer på bygget och kunde kallas ”tryggtbyggt” eller något liknande. Och skulle inte denna certifiering då kunna ingå som en del i kommunens markanvisningsavtal?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.