Demokrati

Nya lumpen får inte bli något könsneutralt jolm

När Migrationsverket skyller tjugo år av dalande effektivitet på curlade 80-talister vet man att ingen i den generationen har gjort militärtjänst. Att ”ta skit” är nyttigt och danande och ett visst mått av tvång är bra.

Det fanns en tid när varje fest bjöd på lumparhistorier. Killar mätte varandra genom sina upplevelser av kall pyttipanna och tandborstpolerade toaletter.

Militärtjänsten var en värld som präglade även oss utanför. Det fanns en gräns när livet var ”färdig-lallat” och trots att en del menade att lumpen var att leka krig så var det ändå allvar att smutsig och trött samarbeta med icke självvalda kamrater. Folk blev driftiga, både av att rycka in och av omaket att skaffa frisedel. Vapenvägrarna fick sitta i fängelse och plocka sten på småländska åkrar. Killar definierades av värnplikten, vare sig de vägrade, låg i fält eller gjorde vapenfri tjänst - och tjejer av vilka killar de valde. Alla föreställde sig scenariot i händelse av krig.

Den svenska värnplikten lades i träda 2010, men för varje dag hörs fler röster om att åter ta den i bruk. Enligt en mätning gjord i vintras av DN/Ipsos vill sju av tio svenskar ha värnplikt, och majoriteten att den ska gälla båda könen. Om några veckor presenterar regeringen sin utredning om saken, och redan 2019 kan nya lumparhistorier börja berättas – av både killar och tjejer.

Jag kan inte tänka mig ett bättre tillfälle att låta människor från olika samhällsgrupper och kulturer mötas, samarbeta och lära känna varandra, än just i fält. Lumpen är bästa integrationsprojektet där 91:an Karlsson och 87:an Mohammed tillsammans är del i Team Sverige. Militären kan tillföra det som skolan har misslyckats att förmedla: nyttan av disciplin, struktur och ansvar. I stället för att i en kritisk tid mellan ung och vuxen riskera att driva in i kriminalitet, får man ingå i ett sammanhang, göra nytta och utveckla sin potential.

När Migrationsverket i sin internrevision skyller tjugo år av dalande effektivitet på curlade, bortskämda 80-talister, vet man att ingen i den generationen har gjort militärtjänst.

Ungdomar i dag har inte möjlighet att verkligen testa vad de går för. De gör sig illusioner om vilka de är, och utan möjlighet att bli synade blir självbilden storytelling snarare än verklighet - till skada både för dem själva, omgivningen och arbetsplatsen.

Regeringens nya utredning om värnpliktens återinförande har lagt sig vinn om att hitta en ”balans mellan plikt och frivillighet”. Plikt är ett finare ord för tvång, vilket blir extra tufft för unga människor som under hela sin uppväxt - av både föräldrar, skola, massmedia och samhälle - har lärt sig att inte ”ta skit”. Men ju mindre ”skit” man tar desto skörare blir ens känsla för solidaritet. Att ”ta skit” är nyttigt och danande och ett visst mått av tvång är bra, särskilt när man just ska ta sina stapplande steg in i vuxenlivet. Det gör en till en bättre människa att - ibland - hålla käft och bara göra som man blir tillsagd.

Men systemet är kostsamt och lades ner för att spara pengar. Om det återupptas och regeringen i stället för att avsätta en tillräcklig slant beordrar försvaret att organisera värnplikten med de knappa medel de har, då riskerar man ett fiasko. Ska den nya Mellanmjölkslumpen 2.0 dessutom vara ett jämställdhetsprojekt blir det mer Janne Loffe Carlsson i Repmånad goes Chelsea Manning än John Rambo. 

Återinförandet får inte bli något könsneutralt genus-jolm där diversitet står över kvalitet. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.