Demokrati

Nöjda invånare är tillväxtfrämjande

Kommunernas mer eller mindre kreativa påhitt för att attrahera nytt blod påminner om abonnemangsföretag som har fantastiska lockerbjudanden till icke-kunder. Det vore bättre att satsa på befintliga kunder.

Dagens Samhälle har just utsett Årets Superkommuner, tidskriften Fokus har publicerat sina listor över var det är bäst att bo och efter sommaren presenterar Arena för tillväxt årets tillväxtkommun. Rankningssäsongen är över oss. 

För vinnarna i den här sortens rankningar är det välkomna skyltfönster och torde ha värdefull symbolladdning. I någon mening konkurrerar nämligen kommuner med varandra om olika slags resurser, som exempelvis invånare, företagsetableringar, turister.

Den heliga graalen för många kommunledningar är förstås: vilka är de effektiva sätten för att hålla sig framme i denna konkurrens? Historien visar upp mer eller mindre fantasifulla sätt att ta sig an uppgiften. 

De mer jordnära projekten handlar om klassisk platsmarknadsföring genom att köpa reklamplats för att sälja in kommunens förträfflighet i olika sammanhang. När kulturgeografen Thomas Niedomysl för drygt tio år sedan utvärderade effekten av dessa på befolkningsströmmar, fann han emellertid att de i allt väsentligt är resultatlösa.

Andra kommuner är mer, ska vi kalla det kreativa, när man via olika slags flaggskeppsprojekt ska sätta kommunen på kartan. Hit kan vi kanske bokföra projekt av typen extravaganta satsningar på badhus och arenor, Göteborgs Stads finansiering av Ostindiefararen Götheborg, Götenes investering i Medeltidens värld, Luleås uppmärksammade öppnande av kontor i Austin, med mera. Senaste exemplet i denna genre är Herrljunga kommuns lansering av profilprodukter: kondomer, ägglossningstester och graviditetstester. 

Kopplingen till kommunernas kärnuppgifter är i bästa fall tveksam, och frågan om huruvida flaggskeppsprojekt av detta slag är framgångsrika får allmänt sett betraktas som obesvarade. 

Den kvardröjande känslan är hursomhelst att denna starka strävan efter att vilja attrahera nytt blod till kommunen påminner om abonnemangsföretag som har fantastiska lockerbjudanden till icke-kunder, medan befintliga kunder i bästa fall ombesörjs med vänsterhanden.

Behöver det se ut på detta sätt? Nej, jag tror inte det. För bortom rubrikerna tycks kommunsektorn i stor utsträckning befolkas av långsiktiga, lågmälda pragmatiker med en mindre löpsedelsvänlig approach, en approach som kanske bäst illustreras av en kommunstyrelseordförande jag en gång överhörde: jag går inte till val på att öka invånarantalet, utan på att göra kommunen till den bästa möjliga för dem som bor där. 

Genialt förstås. Nöjda invånare som pratar gott om sin hemkommun är bra ambassadörer och fina reklampelare. Dessutom troligen mer kostnadseffektiva jämfört med alternativa former av marknadsföring. 

I detta ljus börjar all god tillväxtpolitik med att sköta det grundläggande välfärdsuppdraget på ett så bra sätt som möjligt. Att man aktivt jobbar med den lokala infrastrukturen, såväl snävt tolkad (exempelvis vägar, bredband, markanvändning) som i bredare bemärkelse (barnomsorg, hälso- och sjukvård, utbildning, vuxenutbildning); liksom att försäkra sig om en god relation till kommunens befintliga företagare, och erbjuder dem snabb, rättssäker handläggning och smidig service lär heller inte skada.  

När jag skriver en flygplatsbok om saken, ska jag kalla den: if you build it, they will come-principen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.