Krönika
Migration
26 mars 2019 kl 06:24

Ni har fel, sa forskarna. Kul med debatt, svarade AF

Det är inte lugnande att en så pass tung myndighet som Arbetsförmedlingen år efter år styvnackat framhärdar samma tes om migrationen och arbetsmarknaden - trots brutal kritik från sakkunniga.

I april 2015 släppte Arbetsförmedlingen en rapport om ”utmaningarna för morgondagens arbetsmarknad”. Överst på listan stod befolkningsökning genom stor invandring. Men inte som utmaning, utan som en önskan. Annars skulle det kunna slå mot den ekonomiska tillväxten, menade Arbetsförmedlingen. När rapporten gick till tryckeriet var folkvandringen längs Europas motorvägsdiken bara ett par månader bort. Tala om att bli bönhörd på momangen.

Man får säga att det vittnade om en förunderlig frikoppling från det gångna årets nyhetshändelser när verket ett år senare – efter kalabaliken, tårarna och den nationella tvärvändningen inom migrationspolitiken – styvnackat framhärdade i sin bedömning. Som om ingenting särskilt hade hänt.

Vad krävs för att få Arbetsförmedlingen att svikta i sin övertygelse?

Inte tycks det räcka med hård kritik från relevant expertis. Förra veckan hävdade Arbetsförmedlingen ännu en gång att svensk välfärd skulle lida skada utan en stor nettoinvandring till landet. Myndigheten ville samtidigt ”frigöra debatten från de inlåsningar som de senaste årens ofta känsloladdade och affekterade diskussioner om invandring har skapat”. Det syftar väl på de som är skeptiska till verkets migrationsidé.

Kanske börjar den bli lite väl utsliten ändå, den där figuren? Varför är du så känslosam? Och inte förnuftsstyrd och saklig, som jag… Hur som helst är det svårt att spåra något speciellt affekterat i de repliker som kom från forskare på området.

Docenten i demografi Martin Kolk frågade sig varför Arbetsförmedlingen presenterar ”missvisande modeller kring åldersstruktur och migration som avviker från etablerad samhällsvetenskaplig forskning”. Nationalekonomen professor Mats Hammarstedt, som forskat om migrationens ekonomiska effekter, tillade i sin replik: ”Att ökad nettoinvandring i sig är ett sätt att motverka en eroderad välfärd är … en villfarelse som hörts för många gånger i debatten”.

Villfarelser, missvisande modeller, avviker från etablerad forskning. Det är inte lugnande att en så pass tung myndighet i en för landets ekonomi helt central fråga förfäktar en tes som möts av så brutal kritik från sakkunniga.

Bättre blir det inte av Arbetsförmedlingens morska svar, där de försvarar sig med att kritikerna bara skulle ”föra fram vissa fragment av rapporten utan att se helheten i budskapet”. Läs: Jamen, ge oss ett erkännande för att det faktiskt står en del annat i rapporten som inte är direkt fel. Och avslutar med att ge Hammarstedt (!) skulden för kommande skattehöjningar och nedskärningar därför att han inte är med och bidrar med ”konstruktiva förslag”. Åhå, så det var forskarna som svek oss?

Arbetsförmedlingen svarar vidare att de ”välkomnar en debatt” i frågan, och det var ju bra. Fast, vänta lite? Hur var det nu med diskussioner där man i den ena vågskålen lägger den ena sidans orubbliga uppfattningar och i den andra vågskålen lägger relevant, väletablerad forskning? Som om dessa vore jämförbara storheter mellan vilka det behövs en öppen och fri ”debatt”.

 Jag trodde att acceptansen för det sättet att argumentera var på väg bort. Varför ska då våra egna myndigheter låta så?

 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.