Nej, biblioteken måste inte välkomna alla

Stöket på biblioteket har förvärrats, och problemen är särskilt påtagliga i småorter och storstädernas förorter. Det konstaterar biblioteksanställdas fackförbund DIK i en rapport som publiceras inför årets Bok- och Biblioteksmässa i Göteborg. Det är fackförbundets tredje rapport efter den så kallade ”biblioteksdebatten”, som drog igång till följd av min granskning av frågan i Svenska Dagbladet 2017 – en kontroversiell sak att skriva om då. Icke så längre, ser det ut som.

Rapporten, som bygger på enkätsvar från biblioteksanställda, visar att våld och social oro har ökat de senaste två åren. Det är ingen oväntad utveckling.

Problemen på biblioteken är skiftande, och på en del platser har man framför allt bekymmer med socialt utslagna och psykiskt sjuka besökare. Men när stöket går överstyr, kokar det hela ofta ner till detta: I områden där det bränns bilar och där gäng sprider hotfull stämning omkring sig, där det till och med skjuts och sprängs, får även biblioteken svårt att värna trygghet och säkerhet. Inte så mycket för att gängen kommer in för att låna böcker, utan för att biblioteken ligger i centrum och är tacksamma platser att ta över och dominera.

Stockholms tidigare kulturborgarråd Roger Mogert föreslog för två år sedan att stöket var en fråga om att förortsgrabbar inte fått lära sig medelklassens kodsystem, och att vi som uppmärksammade stöket gjorde oss skyldiga till klassförakt. Men jag har själv varit ute för att se hur det ser ut när dessa gäng dyker upp, och det är inte frågan om gossar som kommer in för att låna Harry Potter men bara missförstår trivselreglerna.

Det är också ett fenomen som givetvis inte är isolerat till biblioteken, utan som också rör andra rum som är tillgängliga för alla. Öppna, oskyddade miljöer har de senaste åren fått ta till mer av säkerhetsåtgärder som överfallslarm, kameraövervakning, väktare och ändrade öppettider för att freda sig mot hotfulla eller till och med våldsamma besökare. Det ser likadant ut på badhus och sjukhus.

Vi har därmed att göra med en utveckling som är fullständigt förutsebar och väntad – givetvis kommer öppna rum att bli sårbara i områden som präglas av social nedgång – men som få velat föregripa eller ens erkänna när den varit alldeles uppenbar.

Så vad gör vi nu?

Fackförbundet DIK motsätter sig förslaget att porta stökiga besökare, eftersom man anser att det är en demokratisk rättighet att ha tillträde till bibliotek även om man tidigare stört ordningen. (Dock svarar 49 procent av de tillfrågade biblioteksanställda i den senaste rapporten att de är positiva till portning, huvudsakligen tillfällig sådan.)

Men huruvida biblioteken är tillgängliga är inte enbart en arbetsmiljöfråga, och det finns inget skäl att göra DIK till ensam domare i debatten om hur problemen ska hanteras. Det är huvudsakligen pensionärer och barnfamiljer som använder sig av bibliotek. Det är också särskilt dessa grupper som är beroende av att hotfulla besökare kan stängas ute.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.