Krönika
16 juni 2014 kl 07:00

Denna artikel publicerades för 5 år sedan

Nedvärderingen av ”kvinnojobb” hotar vården

Det råder ingen tvekan om att vård- och omsorgsutbildade unga kommer att vara mycket eftertraktade på framtidens svenska arbetsmarknad. Ändå fortsätter välfärdspersonalen att behandlas mer som en jobbig utgift än som en tillgång för samhället.

Om det fanns någon rationalitet i samhällsdebatten skulle vårdpersonalen stå i centrum för den nu. Jag menar, vi har en feministisk våg som sveper över landet. Och vården brukar nästan alltid hamna i topp när väljarna vilka frågor som avgör hur de röstar. Både politiker och journalister borde dra slutsatsen att arbetssituationen i de kvinnodominerade vårdyrkena måste granskas inför valet.

Det saknas inte direkt uppslag. Förra veckan presenterade Vårdförbundet sin sommarrapport. I så gott som hela landet kommer det att råda ”stor” eller ”allvarlig” brist på sjuksköterskor under semestrarna. I vartannat landsting är prognosen densamma för barnmorskor.

Landstingen har svårt att rekrytera till dessa yrken året runt – men under sommaren när den ordinarie personalen är ledig blir det extremt. Många landsting försöker lösa problemen med att minska antalet vårdplatser, stänga avdelningar, ta in bonuspersonal eller erbjuda bonus för den som flyttar sin semester.

Vårdförbundet oroar sig för patienternas säkerhet och personalens hälsa. Sjuksköterskor och barnmorskor behöver vila och återhämtning i en psykosocial arbetsmiljö som enligt rapporter från Arbetsmiljöverket och Försäkringskassan blir allt sämre.

Arbetsgivarna måste se över planeringen för hela året. Löner, villkor och karriärvägar för våra professioner måste prioriteras. Det gäller nu och för den framtida kompetensförsörjningen, säger Vårdförbundets ordförande Sinerva Ribeiro.

Hon sätter fingret på något viktigt. Sverige är i den lyckliga situationen att människor lever allt längre, vilket skapar ett allt större vårdbehov. Samtidigt väntar stora pensionsavgångar inom den offentliga sektorn de kommande åren.

Det råder ingen tvekan om att vård- och omsorgsutbildade unga kommer att vara mycket eftertraktade på framtidens svenska arbetsmarknad. De behövs helt enkelt för att vi ska klara välfärdens kärna – människors rätt till en skattefinansierad vård och omsorg av hög kvalitet.

Ändå fortsätter välfärdspersonalen att behandlas mer som en jobbig utgift än som en tillgång för samhället. Lönerna är för låga, arbetsmiljön för dålig och karriärvägarna för få – precis som det brukar vara i kvinnodominerade yrken. Hur har samhället egentligen tänkt att vården och omsorgen ska kunna locka de nya medarbetare som den gemensamma välfärden står och faller med?

Fredrik Reinfeldt försöker skrämmas med en ”feministisk revolution”. Som statsminister borde han i stället skrämmas av hur nedvärderingen av ”kvinnojobb” hotar den svenska vårdens och omsorgens kvalitet.

Fredrik Reinfeldt försöker skrämmas med en ”feministisk revolution”. Som statsminister borde han i stället skrämmas av hur nedvärderingen av ”kvinnojobb” hotar den svenska vårdens och omsorgens kvalitet.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.