Visselblåsare

När visselblåsaren blir arbetsgivarens vapen

Arbetsgivare försöker kompensera sina tillkortakommanden i arbetsmiljön genom att skapa vägar för personal som vill slå larm om missförhållanden. Men dessa "visselblåsarfunktioner" kan tyvärr användas på sätt som är allt annat än rättssäkra. 

Hur bevisar man att man inte tittat på någon med arga ögon? Jag vrider och vänder på problemet men kan för mitt liv inte komma på hur. Ändå är det vad medarbetare på sjukhus i Region Stockholm uppmanas göra, efter anonyma angiverier.

Det är ingen hemlighet att Regionens arbetsgivare förhållit sig passiva när medarbetare utsatts för sexuella, rasistiska eller antisemitiska kränkningar. Tidningsrubrikerna har bland annat gällt en man och läkare på Södersjukhuset som trakasserat kvinnor både på och utanför arbetsplatsen. När andra anställda slog larm till chefen, gjorde chefen inte ett jota utöver att lämna ut namnen på de som larmat till den aktuella mannen. Idag är han dömd i tingsrätt och uppsagd från sjukhuset.

Karolinska har å sin sida blivit världskändisar efter att ha sett mellan fingrarna med grov antisemitism. Trots påstötningar från Svenska kommittén mot antisemitism och Simon Wiesenthal Centret är punkt inte satt i frågan.

Arbetsgivarna tycks försöka kompensera sina tillkortakommanden genom att upparbeta vägar för personal som vill slå larm om missförhållanden. Detta kan tyckas paradoxalt, då larmen som kommit ändå inte haft effekt, så som i fallen ovan.

Dessutom står det nu klart att dessa ”visselblåsarfunktioner” kan användas precis så som arbetsgivaren får för sig att använda dem. Ett flertal kollegor vittnar om hur de anmälts anonymt och därefter tvingats bevisa sin oskuld. Bevisa att de exempelvis inte tittat på någon med arga ögon.

För det första är det makabert hur arbetsgivaren silar mygg och sväljer kameler. För det andra kan dessa angiverier i sig själva utgöra trakasserier.

På ett annat stort sjukhus i Stockholm har en anonym anmälningsfunktion i åtminstone ett fall använts som mobbning. En grupp anställda på en avdelning har uppmanat så många som möjligt att anmäla en rasifierad kollega för vad som helst de kommer på. När kollegan inför arbetsgivaren inte förmådde bevisa sin oskuld och blev frustrerad och arg stängdes hon av från arbetsplatsen eftersom hon var ”hotfull”. Jag har själv tagit del av den skriftliga dokumentationen i ärendet, och den är minst sagt hårresande.

Det är sammanfattningsvis inte möjligheten att slå larm som saknas, utan arbetsgivarens förmåga att agera mot diskriminering och mobbing. Något de dessutom är skyldiga till enligt lag. Inget är så rättsosäkert som en arbetsplats.

Om du inte håller med – bevisa att det inte är rättsosäkert!

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.