När S-lobbyisterna dansar lutar det åt Löfven

På onsdag kommer Alliansen äntligen att dödförklaras efter nära två år i respirator. Allt började den ödesdigra dag då Anna Kinberg Batra (M) förklarade sig villig att regera med stöd av Sverigedemokraterna. Redan där avled Alliansen, men har kunnat hållas vid liv av den hjärt-lungmaskin som drömmen om en borgerlig majoritet utgjort.

På onsdag kommer Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) inför pressuppbådet i riksdagens kammare att stänga av maskinen och låta Alliansen självdö. Jordfästningen av Alliansen blir borgerlig och lär hållas i Täby den 30 november, en dag som svensk höger alltid hållit helig för stora segrars slutgiltiga nederlag.

Vad som händer sedan kan man fråga sig. Lööf har redan belönats av väljarna för att ha hållit SD-högern i Moderaterna och Kristdemokraterna stången. Björklund ”lutar åt rödgrönt” enligt kvällstidningarna och har skickat ut sin springare; partisekretaren Maria Arnholm för att kväsa eventuella upprorshärdar. Jonas Sjöstedt ter sig ytterst samspelt med S-gruppledaren Anders Ygeman om att se till att Löfven får bilda en mittenregering. Det lutar åt ett håll. Det lutar åt Löfven.

Ytterligare en sak talar för att det är allvar, att det kan bli en rödgrönblå regering med parlamentariskt samarbete med Vänsterpartiet; och det är att de tunga sosselobbyisterna dansar allt intensivare. Före detta S-ministern Björn Rosengren, annars alltid lyhörd för kapitalets minsta vink, tycker plötsligt att det vore smartare för S ”Att bygga upp sitt parti, bli starkare och sedan vinna valet ordentligt om fyra år.” Göran Persson, talar ena dagen om nyval och övriga dagar om att det är kört för Socialdemokraterna för att Moderaterna och Kristdemokraterna tar över.

Som den tidigare DN-journalisten Henrik Brors redogör för i ett blogginlägg är Göran Perssons fru Anitra Steen numera styrelseledamot i Attendo. Vårdkapitalet, både i form av Wallenberg och Ax:son-Johnson, agerar starkt på alla fronter för att säkra sina vinster i välfärden. Att stoppa en rödgrönblå regering har första prioritet, eftersom kapitalet vet att i folkdjupet har vinst i välfärden inget stöd alls. Mycket talar för att en rödgrönblå regering kommer att innebära någon form av reglering och därmed begränsning som slår direkt mot deras balansräkning. Bara en M-KD-(SD)-ministär är tillräckligt duperad av välfärdindustrin för att kunna släppas fram.

För första gången någonsin tror jag faktiskt på en rödgrönblå regering. Jag har tidigare tänkt att detta bara kan bli dåligt, att Socialdemokraterna därmed väljer bort sin möjlighet till förnyelse. Men det skulle kunna bli bra. Det bygger dock på några saker: 1) Att denna regering förstår att den har Storkapitalet som sin fiende. 2) Att vinst i välfärden måste hanteras seriöst och begränsningar göras. 3) Att Vänsterpartiet är dess vän och inte dess fiende. 4) Höjer de pensionerna vinner de valet 2022. 5) Gör som Reinfeldt; försämra inte arbetsrätten!

Förmodligen mal nu käkarna på den gamla intrigmakaren Stefan Stern (S) som sålt sig som rådgivare både åt Wallenberg och Ax:son Johnson med uppdraget att rädda välfärdsvinsterna. Hur stoppa Lööf, Lövin och Löfvens bröllop i Björklunden, med Sjöstedt som vigselförrättare? Vilken gammal partibroder ska han nu putta fram i Expressen?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.