Krisberedskap

När inte ens samhället är redo för ett krisläge

Hur har myndigheterna tänkt sig att människor ska hålla kontakt i krislägen, när ansvariga politiker och tjänstemän inte ens kan få kontakt med varandra, frågar Åsa Moberg, baserat på erfarenheterna av ett strömavbrott i nordvästra Skåne.

Krönika

En långtradare körde av vägen mellan Åstorp och Strövelstorp halv nio på nationaldagens kväll. En kraftledningsstolpe föll och strömmen försvann i stora delar av nordvästra Skåne. Den var borta 19 timmar. Civilförsvaret hade just avslutat en av sina största övningar någonsin. Många trodde att övningen hade utvidgats till att omfatta allmänheten.

Ville myndigheterna kolla om vi hade bunkrat vatten och livsmedel som de uppmanat oss till? Det hade vi inte. När vi skulle laga frukost den 7 juni ångrade vi att vi inte ens hade skaffat det stormkök vi länge talat om.

Det fanns fortfarande vatten. Jag fyllde några kastruller för säkerhets skull. Även det systemet har säkert någon sårbar elberoende punkt. Vi är bisarrt illa förberedda för den enklaste vardagskris.

Ingen kunde nås per telefon, både fast telefoni och mobilnät slogs ut. Nätets reservbatterier tog snabbt slut och det fungerade först efter omkoppling via Danmark. Höganäs Energi fick veta vad som hänt genom Helsingborg Dagblads hemsida. På deras egen stod det vanliga meddelandet: ”Inga driftsstörningar”.

Tack och lov fanns aktuell information på Helsingborgs Dagblads hemsida. Jag har också en gammaldags liten fickbatteriradio, med extra batterier i reserv. Men hur hitta P4, kriskanalen, som jag annars sällan lyssnar på? I riksnyheterna nämndes inte denna lokalt omvälvande olycka.

Det blev en hastig morgondusch i ljummet vatten. Absolut inte öppna frysen. Öppna kylskåpet så kort som möjligt. Kall frukost och kall lunch var dock inget problem i värmeböljan.

Jag har bott i obygder i mer än 30 år och övat på strömavbrott, det längsta var två dygn mitt i vintern. Med hjälp av bra vedkaminer, hål i isen och insjövatten i hinkar gick det bra. Ingen vill ens tänka på vad ett avbrott som detta hade inneburit på vintern.

Helsingborgs Dagblads rapportering upptog tre sidor den 8 juni och en sida dagen därpå. Alla kommunstyrelser borde detaljstudera dessa artiklar. Uppmaningar till befolkningen att förbereda sig för kris är nog de ansvarigas lättaste uppgift. Det är smärtsamt att inse vidden av sårbarheten, när absolut allt är elberoende.

Höganäs kommuns räddningschef Lars Scotte trodde att han hade bett SOS Alarm att gå ut med ett VAM, viktigt meddelande till allmänheten, som vid bränder eller trafikolyckor. Han förstod först efteråt att det aldrig kom ut. P4 Malmöhus sände på morgonen information som var tydligt präglad av att det är långt mellan Malmö och nordvästra Skåne. Det kom inga praktiska råd om de många problem som företag och allmänhet brottades med.

Skolor och förskolor stängde på eget initiativ, men fick bakläxa av kommunens utsända tjänstemän: om barnen kommer hem kan föräldrarna inte jobba och då blir det kris i hemtjänsten.

Hur har myndigheterna tänkt sig att människor ska hålla kontakt i krislägen, när ansvariga politiker och tjänstemän inte ens kan få kontakt med varandra? Intensiva grannsamtal hördes överallt. Det måste vara den enda fördelen med en stor samhällsstörning. Den mänskliga direktkontakten återuppstår och den egna beslutsförmågan tas i anspråk.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.