Valutgången 2018 Allt om nyheten

Någon måste ge vika i regeringsfrågan

Kontentan av valresultatet är att läget är öppet – men positionerna låsta. Möjligheten att partierna försöker få till ett klarare läge genom att vända sig till ett extra val ter sig inte särskilt trolig: valutgången är av sådan art att få partier skulle vilja utmana ödet hos väljarna igen. Någon måste ge vika och hantera verkligheten snarare än förhoppningarna man haft.

Allt är sig likt, bara ännu rörigare. Så ser det politiska läget ut efter att valnattens röster har räknats – en reservation som kan visa sig bli avgörande. Men än så länge har vi ännu en gång fått ett valresultat som ger ett politiskt väldigt öppet läge. Sverigedemokraternas nyckelposition som tunga på vågen mellan ett vänster- och högerblock fortsätter, men i än högre grad än 2014. Och under valrörelsen har det hunnit komma så pass många kategoriska ställningstaganden i regeringsfrågan från partierna att nuläget är en ekvation som inte kan lösas så som pjäserna står på bordet. Någon och något måste ge vika.

Och ännu en gång kommer det börja spekuleras om detta låsta läge kan sluta i ett extraval. Det är något märkligt över denna tilltro till att extraval skulle göra politiskt oklara lägen mer lätthanterliga. Att skicka tillbaka ett svårhanterat valresultat till väljarna och be om ett nytt. Men den svenska valmanskåren har visat sig vara obenägen att leverera parlamentariskt tydliga situationer. Åsiktslandskapet är helt enkelt uppbrutet på det här besvärliga sättet. Extraval skulle knappast ändra på den saken. Så här ser verkligheten ut som partierna har att hantera.

Utöver att man inte kan förvänta sig att ett extraval skulle ge större politisk klarhet finns det en sak till som talar emot det utfallet. Inget av partierna har fått ett valresultat som ger någon mersmak efter att återigen ställas inför väljarnas dom i närtid.

Socialdemokraterna och Moderaterna har visserligen gjort stora nedgångar i valet. Men på partikanslierna måste det kännas som om de just har haft nära döden-upplevelser och kommit undan med nöd och näppe. Visst blev det en smäll, men båda hade fruktat något långt värre. Skulle de då våga att utmana ödet i ett extraval?

Vänsterpartiet och Centerpartiet bedyrar att de känner sig som stora vinnare. Men jämför man med förväntningarna och den interna målbilden blir bilden att de tappade bort förväntade valskrällar på upploppet. Att omsätta opinionssiffror under mellanvalsperioden till faktiska mandat i skarpt läge är inte enkelt.

Samma slags besvikelse, men i än större grad, måste prägla Sverigedemokraterna idag. Visst är det sant att partiet ökade starkt, men det är också sant att partiet hade förväntat sig någonting långt mer spektakulärt. Under den förra mandatperioden fanns en stor skepsis mot om det ens gick att mäta stödet för Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar. Tvivlet lämnade fritt spelrum för önsketänkande om opinionsstödet och de politiska möjligheterna. Men under valrörelsen tycks många sympatisörer ha återvänt till de stora partierna när regeringsfrågan stod på spel.

Ett enda riksdagspartiet fick vad de önskade sig på riksdagsvalets julafton och känner en genuin glädje idag. Bara KD fick en valframgång i proportion till vad de någonstans gick och hoppades på. Det här var valrörelsen då allt gick Ebba Busch Thors väg. Men en sådan vind får man normalt sett bara i seglen en enda gång under en politisk karriär.

Det enda som tycks vara någorlunda säkert efter det här valet är att inget av partierna är suget på ett till den närmaste tiden.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.