Omsorg

När allra sista luftbubblan kramas ur förvaltningen

Den här hösten har landet formligen dammsugits på boenden för ungdomar. En effekt har varit de omtalade och uppseendeväckande prisnivåerna. Ser vi den andra effekten nu? Att platserna tar slut, slut som i på riktigt helt slut.

De intressantaste nyheterna dessa dagar är ofta lokala och regionala. Det är på kommunal nivå som samhällsutvecklingen skrivs, men i små bokstäver som är lätta att missa. I detaljerna kan man utläsa avtrycken av de stora processer som Sverige genomgår.

Häromdagen läste jag just en sådan historia, ett händelseförlopp som pendlar mellan hopp och förtvivlan. Den börjar med ett bostadsinbrott i Umeå och en man som kommer hem och tar tjuven på bar gärning. Först tittar Bullerbysverige fram.

Brottsoffret är vänligt nog att plåstra om gärningsmannen som skurit sig på det krossade balkongfönstret. Han bjuder till och med på en huvudvärkstablett. Va, varför då? Tjuven är ett bara ett barn, en kille i tolvårsåldern.

När polisen ska kontaktas får förloppet en ny vändning. Pojktjuven drar kniv, kvinnan i hemmet blir lindrigt skuren och han försvinner. Polisen hittar pojken morgonen efter. Han är för ung för att kunna gripas. 

Sådana mycket ”stökiga” barn omhändertas i stället enligt LVU och placeras då ofta på så kallade HVB-hem, hem för vård eller boende. Men nu tar det tvärstopp.

 – Socialtjänsten kontaktades för att placera honom på ett LVU-hem, men det finns inte en enda ledig plats i hela Sverige, berättar förundersökingsledaren.

Jag stannar upp och läser meningen en gång till. Såg jag rätt? De hittade inte en enda ledig plats i hela Sverige. Förundersökningsledaren fortsätter:

– Vi fick föra tillbaka honom till det boende han kom ifrån. […] Socialtjänsten har verkligen gjort allt de kan. Farhågan är att han sticker därifrån och man får bara hoppas att fler inte drabbas.

Den här hösten har landet formligen dammsugits på boenden för ungdomar. En effekt har varit de omtalade och uppseendeväckande prisnivåerna. Ser vi den andra effekten nu? Att platserna tar slut, slut som i på riktigt helt slut.

På engelska kallas den för organisatorisk ”slack” – den lilla överskottskapacitet som behövs inom en organisation för att ha handlingsutrymme och kunna anpassa sig till förändringar och oväntade händelser. Och det händer något med en verksamhet som är belastad till maximum och mister all slack.

För när precis all kapacitet är inbokad, varenda minut i kalendern är fylld och varenda lokal är fullt tagen i anspråk, finns inte längre någon som helst flexibilitet. Organisationen blir stum och stel. När en oväntad händelse då inte kan lösas genom improvisation och ommöblering, när alla resurser redan är tagna i anspråk, finns bara icke-lösningarna kvar: köer, väntan, avslag.

Då rinner det över. Det är en väldig skillnad mellan att det bara finns en ledig plats och att det inte finns någon alls.

När den där allra sista luftbubblan kramas ur förvaltningen kan det få effekter som är svåra att förutse för den som inte kan organisationen från insidan. 

För två veckor sedan varnade Jenny Sonnesson i en krönika här i Dagens Samhälle att kommunernas socialtjänst närmade sig sammanbrottets rand. 

Antagligen blir man inte tillräckligt omskakad av den varningen när man har svårt att översätta den till konkreta konsekvenser. Där i Umeå blev de kanske lite tydligare, skrivna i små men oroande bokstäver.


Uppdatering 2015-11-04:

Händelsen som beskrivs i krönikan har fått en olycklig fortsättning. Västerbottens-Kuriren rapporterar att den återförda pojken omgående avvek från sitt ordinarie boende och bröt sig in hos ännu en familj. Även denna gång hotades brottsoffren med kniv. Familjens små barn var hemma under intrånget och blev vittnen till händelsen. Pojken övermannades och fick föras till sjukhus. 

När en oväntad händelse då inte kan lösas genom improvisation och ommöblering, när alla resurser redan är tagna i anspråk, finns bara icke-lösningarna kvar: köer, väntan, avslag.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.