Ska tiggeri förbjudas? Hela debatten

Myter om tiggeriförbud fördummar debatten

Utsatta EU-medborgare är en het fråga, inte minst på kommunal nivå. När förslaget om tiggeriförbud tas upp i Vellinge kommunfullmäktige nästa vecka väntas protester, men tyvärr präglas debatten av myter och osaklighet.

Krönika

Organisationen Civil Rights Defenders rasar mot nya snabbare avvisningar från illegala bosättningar. Polisen försäkrar dock att det sker med stöd av ordningslagen och polislagen. Amnesty Internationals svenska sektion kampanjar för fullt mot tiggeriförbud i skånska Vellinge. Den 20 september ska förslaget upp i kommunfullmäktige. Amnesty mobiliserar med nationell namninsamling och anordnar demonstration på Stortorget i Vellinge. 

Åtgärder mot tiggeri utmålas ofta tröttsamt som 30-talsdoftande antiziganism fast det handlar om spelregler som gäller alla i det offentliga rummet.

Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg twittrade nyligen lågvattenmärket: ”Indignationen över tiggare på gator och torg framstår i ljuset av nazisternas marscher som obegriplig och skrämmande. 1938 närmar sig.”

Tre myter återkommer om tiggeriförbud som fördummar debatten och därför behöver bemötas. 

1. Tiggeriförbud kriminaliserar fattigdom. Fel! Tiggeriförbud ska ses som markering att social misär inte accepteras. När socialdemokraten August Palm år 1882 krävde svenskt förbud av barnarbete inom industrin var det utifrån en humanistisk syn. Arbetarklassens barn skulle skyddas från exploatering och få gå i skola. Förslaget mötte stenhårt motstånd, hur skulle fattiga familjer försörja sig om barnen förbjöds att dra in pengar? Samma uppgivna argument hörs nu hundratrettio år senare i Sverige - fast om tiggare i trasor som fryser utanför ICA.

2. Tiggeriförbud innebär att Sveriges tryck på Rumänien och Bulgarien försvinner. Fel! Tidigare EU-minister Birgitta Ohlsson (L) och riksdagsledamot Christina Örnebjär (L) ger i ett debattinlägg intryck av att frågan är binär (Dagens Samhälle 8/9). Antingen är man för tiggeriförbud eller så ska EU utöva hård press på berörda länder. Det är en felaktig bild. Enligt Sveriges Radio har de flesta EU-länder antingen nationella eller lokala restriktioner mot tiggeri. Två exempel är Nederländerna och Storbritannien. Båda dessa länder har samtidigt engagerat sig för att stärka mänskliga rättigheter i unionen. Det ena behöver inte utesluta det andra om den politiska viljan att bekämpa fattigdom finns. 

3. Tiggeriförbud hotar EU:s fria rörlighet. Fel! Den fria rörligheten för EU-medborgare skapades för att gynna den inre marknaden som genererar välstånd att fördela. Syftet var aldrig att medlemsstater skulle dumpa utslagna medborgare på andra EU-länder att försörja. Om väljare associerar den fria rörligheten med social misär lever den farligt. EU-vänner måste därför värna ursprungstanken när nationalistiska EU-hatande partier vädrar morgonluft. 

För övrigt kan man undra varför Amnesty och Civil Rights Defenders inte kampanjar för att fattiga utanför EU erbjuds visum att tigga i Sverige. Romer i Moldavien eller Albanien lever i större armod än i Rumänien och Bulgarien. Svaret är att faktiskt även tiggeriförsvarare drar gränser. 

 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.