Demokrati

Museernas paradigmskifte stärker utanförskapet

Museer ska arbeta för att verka inkluderande i det mångkulturella Sverige - och det hörs röster som vi kanske måste släppa 1800-talsbondgården”. I vanlig ordning är det marginaliserade grupper som riskerar att drabbas av de förment progressiva idéerna.

På Regalskeppet Vasa finns en skulptur av en polack precis där manskapet uträttade sina behov i fören. En hopkrupen figur med tjock mustasch.

Bör vi svenskar med rötterna i Polen känna oss exkluderade av det? 

För ett tiotal år sedan jobbade jag som guide för polska besökare på Vasamuseet. Jag hade aldrig en tanke på att utifrån mannen under latrinen gå in i föreläsningar om andrefiering av polacker i Sverige under Stormaktstiden. 

Det var då. 

Nu talas det om ett paradigmskifte på svenska museer: Sverige är mångkulturellt, vilket kräver att museerna görs om för att vara inkluderande. 

Västerbottens museum planerar exempelvis att lägga om utställningarna för att locka fler grupper. ”Vi kanske måste släppa 1800-talsbondgården” förklarar vd Ulrica Grubbström i en intervju i P4 (24/2).

I vanlig ordning är det just marginaliserade grupper som riskerar att drabbas av de förment progressiva idéerna. För hur ska man kunna bli en del av det svenska samhället om man inte vet något om 1800-talets bondesamhälle, eller hur det har präglat Sverige?

Men allt sådant är relativt, i alla fall om man ska tro myndigheten Riksutställningar. I rapporten ”Museerna och mångfalden”, skriven på uppdrag av regeringen 2014, slår man fast att museer radikalt måste förändra sitt sätt att arbeta för att verka inkluderande i det mångkulturella Sverige. Det betyder att man måste ifrågasätta gängse syn inte bara på kulturarvet, utan på fakta överhuvudtaget. Museerna behöver ”lämna rollen som bärare av rätt eller fel” och av vad som är ”värdefullt eller historiskt korrekt”. I stället bör de ”fokusera på att facillitera samtal” som leder fram till ”multipla synsätt”, skriver myndigheten.

Sveriges statsminister Olof Palme sköts till döds på öppen gata en februarikväll 1986. Är det våra egna barn som ska vara utan den kunskapen? Eller är det till invandrare vi säger att det inte finns sanna fakta att förmedla om Sverige?

Men det är inte bara flummet som är slående i rapporten, utan också den auktoritära ansatsen. Den nya överideologin ska genomsyra allt arbete, skriver man. Det kräver att museerna tillämpar kunskaper i ”genusteori, rasifiering och intersektionella perspektiv”.  Knappast okontroversiella idéer.

MISSA INTE: Hög tid att nominera samhällets hjältar 

Dessutom ska museerna bli mötesplatser. Det är samma tankegångar som ligger bakom de senaste årens omstöpning av folkbiblioteken. Eftersom man inser att museer och bibliotek fyller en viktig funktion i ett demokratiskt samhälle, utgår man från att effekten förstärks om man bara får människor till lokalerna, oavsett deras ärende. Men precis som biblioteken har museer sitt värde inte som mötesplatser i största allmänhet, utan som platser för bildning och förkovran. 

Regelskeppet Vasa förliste för övrigt på sin jungfrufärd 1628. Om man lever i Sverige men inte vet det – för att man lurats att tro att det inte finns något som är ”historiskt korrekt” utan endast ”multipla synsätt” – är man exkluderad på allvar. 

För hur ska man kunna bli en del av det svenska samhället om man inte vet något om 1800-talets bondesamhälle, eller hur det har präglat Sverige?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.