Miljöpartiets kris Hela debatten

Miljöpartist kan inte vara demokratiminister

Det är inte bara bostadspolitiken som Miljöpartiet behöver avlövas från. En annan ministerportfölj som omgående bör räckas över till ett socialdemokratiskt statsråd är demokratipolitiken.
Gästkrönika

Mehmet Kaplan har lämnat in sin avskedsansökan och röster höjs för att Socialdemokraterna måste ta över bostadsministerposten. Oberoende socialdemokratiska Aftonbladets ledarsida har vid upprepade tillfällen klokt krävt regeringsombildning med motiveringen att flera av de rödgröna ministrarna inte håller måttet.

Det är inte bara bostadspolitiken som Miljöpartiet behöver avlövas från. En annan ministerportfölj som omgående bör räckas över till ett socialdemokratiskt statsråd är demokratipolitiken. Raddan av häpnadsväckande uttalanden från språkrören och andra ledande miljöpartister blir pinsamt längre och reser frågetecken om partiets värdegrund. Det har till exempel väckt bestörtning att Yasri Khan, nyss föreslagen till partistyrelsen, inte tar kvinnor i hand. (Gör tankeexperimentet att byta ut kvinnor mot judar, svarta eller kurder.)

I ett klipp med honom från ett seminarium om livsåskådning, arrangerat av S:ta Katharinastiftelsen, inspelat för endast två månader sedan har Yasri Khan uppenbart svårt att ge ett fördömande svar på frågan ”Hur ställer du dig som muslim till att Saudiarabien avrättar ateistiska bloggare”. För en demokrat är det en plikt att vara glasklar när det gäller dödsstraff och religionsfrihet. Men först när han pressas tar Yasri Khan, efter mycket svammel, avstånd.

I demokratpolitiken ligger det säkerhetspolitiskt angelägna ansvaret för förebyggande insatser mot våldsbejakande extremism. På Twitter konstaterar emellertid terroristexperten Magnus Ranstorp nyligen ”Inget skämt. Jag tror faktiskt inte att MP fattar vad islamism är och hur dessa organisationer fungerar. Naivitet som vi inte har råd med.” Tyvärr har han rätt. Riksdagsledamoten Roger Haddad (L) anordnade med Frankrikes ambassad i Sverige den 6 april ett riksdagsseminarium om radikalisering där jag var inbjuden.

De franska talarna var rörande överens om att man inte enbart kan angripa sociala orsaker utan det är nödvändigt att också stå upp mot ideologin bakom våldsbejakande islamism. Salafismen är den bokstavstroende fraktion inom sunnitisk islam som gett näring till al-Qaida och Islamiska staten. I början av april varnade Frankrikes premiärminister Manuel Valls för salafisternas växande inflytande trots att de är i minoritet bland landets muslimska befolkning.

I bjärt kontrast var demokratiminister Alice Bah Kuhnkes anförande. Hon kritiserade visserligen rekryteringen till IS i skarpa ordalag men uttryckte att det är ett symptom på rasism och islamofobi i Europa. Hon berörde överhuvudtaget inte vikten av att konfrontera fundamentalistisk islam. På min fråga hur hon vill angripa fenomenet svarade statsrådet luddigt att högerextremism är salafismens redskap. Hennes förklaringsmodell erbjuder inga svar på det faktum att de flesta utländska IS-rekryter kommer från muslimska Tunisien och Saudiarabien.

Låt minister Aida Hadzialic (S) ta över demokratifrågorna. Hon uppvisar en rakryggad sekulär klarsynthet när det gäller islamism och kulturrelativism som impregnerar Miljöpartiet. Vi har inte råd att vara naiva.

Raddan av häpnadsväckande uttalanden från språkrören och andra ledande miljöpartister blir pinsamt längre.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.