Miljöpartiets kris Hela debatten

MP har ingenting förstått om antisemitismen

Miljöpartiets stöd för Mehmet Kaplan är inget annat än korkad aningslöshet. För hur kan annars ett parti som ser det som oerhört viktigt att hjälpa folk på flykt ha en sådan skev historisk förståelse av antisemitismen?

Länge trodde jag att Mehmet Kaplan skulle sitta kvar på ministerposten. Mannen tycktes gjord av teflon. Alla graverande fakta som före detta socialdemokratiska riksdagsledamoten Nalin Pekgul redan för flera år sedan påpekade gav ingen reaktion. De senaste veckornas avslöjanden om hur Kaplan frotterat sig med fascister och jämställt judar med nazister fortsatte rinna av honom.

Först när jag såg att förintelseöverlevaren Emerich Roth i Aftonbladet hade tagit till orda och sagt han är antisemit, punkt slut, tänkte jag att nu faller Kaplan. Emerich Roth är en av de få som ännu reser runt i svenska skolor och berättar om sina upplevelser. Hans ord väger tungt.

Sekunderna efter min insikt om Kaplans avgång slog mig en annan tanke: snart kommer det att sägas att allt är judarnas fel. Det är den vanliga turordningen. Och mycket riktigt, Kaplan avgick men utan att erkänna att han gjort något fel. Han fick omedelbart stöd från partikamraterna Fridolin och Romson, och redan dagen därpå satt Miljöpartiets grundare Per Gahrton i TV4:s morgonsoffa och sa att avhoppet framtvingas av en sionistisk konspiration.  

Judar har genom årtusenden anklagats för det ena värre än det andra: de påstods ha spridit digerdöden, mördat Jesus och dräpt kristna barn för att få blod till sitt pesachbröd. Hos Shakespeare framstod juden Shylock som en blodtörstig affärsman som kräver en skålpund kött ur en annan mans kropp. Under 1800-talets pogromer i Ryssland fortsatte olika typer av antisemitisk mytbildning att florera och den antisemitiska boken Sion vises protokoll gavs ut.

I dag finns nya antisemitiska myter: judarna styr media, kontrollerar bankväsendet, en mäktig judisk lobby leder USA, IS startades av Mossad, blodtörstiga judar plundrar palestinier på organ, 9/11 iscensattes av Israel och det spekuleras kring en sionistisk inblandning i Palmemordet.

Den här typen av demonisering av judar har pågått alltför länge i Europa, och nu år 2016 är det hög tid att förinta hydran. Att myterna når så långt som till regeringskansliet, vilket Kaplans uttalande visar, är helt oacceptabelt och måste bearbetas. Tidigare statsminister Göran Perssons kamp mot antisemitism är ett bra exempel på hur man bör arbeta på bred front, men även Mona Sahlin har varit tydlig i fallet Kaplan och uttalat sig insiktsfullt om problematiken.

Miljöpartiets helhjärtade stöd till Kaplan är talande: man har ingenting förstått. Jag kan inte uppfatta det som annat än korkad aningslöshet, för hur kan annars ett parti som ser det som oerhört viktigt att hjälpa folk på flykt ha en sådan skev historisk förståelse av antisemitismen? Skicka snarast hela gänget på kurs, så kanske vi slipper fler grodor.

Det är inte fel att kritisera Israel, felet uppstår när man demoniserar och Kaplans och Gahrtons demonisering bidrar till antisemitism. Deras tanke är säkert att stödja Palestina men de är oförmögna att se att deras hjälp stjälper. Judar och palestinier är vanliga människor som kan komma överens och nå fred, men uttalanden om sionistiska konspirationer får konflikten att eskalera.

Jag läser intervjun med Nalin Pekgul i Dagens Samhälle från 30 oktober 2011. Hon avslutar genom att med is i magen säga om några år får jag upprättelse. För regeringen bör avhoppet innebära att man återupptar Göran Perssons viktiga arbete.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.