När friska och normalt växande småttingar skriker så otröstligt att föräldrarna inte står ut ställer vi diagnosen spädbarnskolik. Ingen vet vad som orsakar denna ”kolik”, eller ens om det handlar om magont, men inom tre-fyra månader brukar det gå över.
Många olika behandlingar har provats, men det verkar inte som om någon av dem egentligen fungerar bättre än att en förstående BVC-sköterska tröstar, förklarar och ser till att föräldrarna ber släkt och vänner om avlastning. På den tiden när sjukhusen inte hade konstant platsbrist lade vi ibland in kolikbebisar på barnkliniken en natt så att föräldrarna kunde åka hem och sova ut.
Precis som med förkylning, och andra övergående problem som tiden botar, finns vid kolik en uppsjö av behandlingar och huskurer som alla har sina helt övertygade förespråkare. Förr ordinerade läkare rena sockerpiller till patienter, men i dag ser de flesta det som oetiskt att erbjuda behandlingar som endast är placebo. Akupunktur synes bara verka genom placeboeffekten, och därför är det barnmisshandel att sticka späda barn med nålar.
Västra Götalands regionala riktlinjer om behandling av spädbarnskolik överbetonar enligt min mening mjölkfri kost, men öppnar även dörren för akupunktur som ”kan prövas … men vetenskapliga underlaget ännu svagt. För att fysioterapeut ska ge akupunktur inom Vårdval rehab krävs skriftlig remiss”. Regionens fysioterapeuter verkar behöva ragga kunder och allt fler erbjuder nu akupunktur vid spädbarnskolik.
Nålen sticks i regel in i tumvecket på en plats kallad Li4, fjärde punkten i ”tjocktarmens meridian” enligt akupunkturlärans förvetenskapliga myt om kroppens energiflöde av ”qi”. Detta är legitimerat kvacksalveri, eftersom icke-legitimerade vårdgivare enligt lag inte får behandla barn under åtta års ålder.
Återuppväckt av ordförande Mao, som dock själv inte ville behandlas med traditionell medicin, spreds akupunkturen i Kina av kommunistiska barfotaläkare, i brist på mer verksamma behandlingar. Och efter att Richard Nixon öppnat upp mot Kina i början av 1970-talet blev akupunktur populärt i väst, i första hand mot smärta. Förhoppningarna på akupunktur var stora och de akupunktörer som inte tror på sagor om qi och meridianer har spekulerat om påverkan av vagusnerven, blockering av smärtsignaler eller frisättning av kroppsegna opioider.
Men allt mer talar för att verkan bara sker via placeboeffekter. En färsk norsk-svensk sammanställning, en meta-analys av forskning på akupunktur mot kolik, visar att om föräldern inte visste om barnet fick äkta akupunktur då rapporteras samma grad av förbättring vare sig barnet fick en nål i sig eller ej. Däremot grät en del barn när de blev stuckna och ibland kom det några droppar blod.
En behandling som kan orsaka barn smärta men som inte ger bättre resultat än placebo bör inte legitimerade vårdgivare syssla med. Jag skäms över att min arbetsgivare Västra Götaland håller på med detta.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.