Brott

Men stoppa målvakterna nån gång!

För att komma åt målvaktsbilarna har reglerna skärpts, men ännu är problemet inte löst. Fortfarande tillkommer bilar till denna flotta – och de är de internationella inbrottsligornas favoritfordon när de turnerar i landet. 

Sydsvenskan rapporterar att antalet obetalda p-böter på målvaktsbilar inte längre strömmar in i samma takt som tidigare. En av anledningarna är enkel. Nu har kommunerna börjat komma igång med att använda det rättsliga utrymme som finns för att kunna beslagta målvaktsbilarna. När bilens registrerade ägare (det vill säga målvakten) har obetalda fordonsskulder på minst 5 000 kronor och bilen påträffas felparkerad på allmän mark går det att klippa till. Den som inte vill bli av med sin målvaktsbil behöver passa sig mer nu.

Ändå tillkommer nya målvaktsbilar, även om det är oklokt att inte betala p-avgifter när man använder dem. Och en anledning är kanske att det som gör en målvaktsbil attraktiv handlar om mer än pengar. Det är en form av identitetssvindel – att skaffa sig en anonym bil.

Under våren 2018 snabbutreddes målvaktsproblemet i regeringskansliet och förslag på regelskärpningar presenterades i somras. Sedan dess tycks frågan tyvärr ha stått still på grund av regeringskrisen (så mycket för vanföreställningen att statsförvaltningen skulle tuffat på bekymmersfritt även utan en regering på plats).

Men det som föreslagits handlar mest om skärpningar på p-bötesområdet. Huvudsakligen att polisen ska få börja plocka registreringsskyltarna från skuldtyngda målvaktsbilar även när de påträffas i trafik. Låter bra, sätt igång!

Bekymret är bara att målvaktsfenomenet faktiskt handlar om något mer än obetalda böter, avgifter och risiga bilar på vägarna. Många är de samhällsaktörer som varnat för att målvaktsbilar används i organiserad brottslighet. Skulle det vara vettigt att ägaren till en bil kan anonymisera sig för samhället genom att skenskriva den på en målvakt tillsammans med tusentals andra bilar – även om p-avgifterna för den ena eller andra bilen kanske blir betalda? Varför ska det ens vara möjligt i systemet?

Svaret är att så länge ägarbyten kan anmälas i efterhand genom att köparen och säljaren postar in en skriftlig anmälan skulle spärrar för ägarbyten skapa risken att en säljare ofrivilligt råkar stå kvar som ägare till en såld bil om köparen visar sig vara spärrad. För att skydda säljare ”i god tro” går det inte att registerspärra oseriösa eller okontrollerade köpare.

Värst blir problemet när köparen saknar svenskt personnummer. Då behövs ett så kallat samordningsnummer på köparen istället, och det kan utfärdas på ganska lösa boliner mitt under processen när köpet redan har ägt rum.

Anonyma fordonsparker som står registrerade på falska samordningsnummer är precis vad internationella inbrottsligor föredrar att färdas i när de åker på sina turnéer i Sverige. Polisen har larmat om det i flera år.

Det är inte första gången samordningsnummer kommer på tapeten. Varför gör man inget åt dem? Problemet är för stort för att kunna lösas inom ramen för uppdraget, säger utredaren. Samma sak med papperssystemet för registrering av ägarbyten. Det är helt uppenbart att det är den svaga länken – men att bygga ett nytt IT-system för ägarbyten skulle vara ett enormt mycket större projekt än att ändra en eller annan paragraf. Så man hänvisar till nästa utredning, hoppas att lappar och lagningar ska räcka, och väntar ett år till.

Det har skojats en del om hur stor del av den nya regeringens politik som har förlagts till utredningar. Att önska sig en till kan verka övermaga. Men allvarligt talat, gå till botten med det här problemet en gång för alla och lös det på riktigt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.