Krönika
Patienter
3 november 2020 kl 05:30

Medier och politiker bör hålla sig till vetenskaplig fakta

Skribent

Mats Reimer
krönikör och barnläkare från Göteborg

Det här är en opinionstext

Patientaktivister för inte sällan fram illa underbyggda argument i olika medier om behandlingen av sina sjukdomar och de får även gehör för dessa argument i politiken. Journalistiken borde bättra sig. Och politiken borde lära sig att inte lägga sig i frågor som avgörs vetenskapligt.

För inte så många år sedan var amalgamsjuka och elallergi diagnoser på modet, och samlade patienter vars upplevda besvär inte fått en acceptabel förklaring från den vanliga vården. Patientaktivister kunde med stöd av enstaka läkare och tandläkare föra fram sin sak i media och pseudodiagnoserna fick gehör i politiken. Det är elva år sedan finansmarknadsminister Per Bolund (MP) motionerade för inrättande av ”strålningsfria zoner” utan mobiltäckning för ”mastflyktingar”, och bara åtta år sedan biståndsminister Peter Eriksson (MP) motionerade om elallergi och ”elsmog”.

Men tiderna ändras och de som ännu upplever sig vara elallergiska eller amalgamsjuka är en grånande och krympande skara. Unga människor har friska tänder och deras få lagningar är av plast; de älskar sina bildskärmar och får ångest av att inte vara uppkopplade. De nya pseudodiagnoserna är i stället pseudoinfektioner (med en felaktig diagnos på borrelia, candida eller twar) och pseudoendokrinologi, en felaktig föreställning om hormonbrist.

Medan ”trötta binjurar” och ”hypotyreos typ 2” (med helt normala labvärden) är uppenbara pseudodiagnoser är det inte lika enkelt att förklara den verkliga vetenskapliga konflikten om var gränsen för äkta hypotyreos går, eller vilka behandlingar som är evidensbaserade. Som jag förklarade i min förra krönika (faktagranskad av endokrinolog), är det många patienter vars trötthet, frusenhet, nedstämdhet eller andra symtom inte lindras trots att hormonproverna helt normaliserats av standardbehandling med vanligt sköldkörtelhormon.

En del besvikna patienter söker sig till patientföreningen som fått genomslag i kvällspressen och nu börjar få det även i politiken. Riksdagsledamöter från Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna motionerar år efter år med illa underbyggda argument hämtade från patientföreningen. Det påstås föreligga underdiagnostik, det påstås att patienterna behöver kraftigare hormonbehandling än den som normalt ges, det påstås att ingen forskning bedrivs och att primärvården inte kan behandla hypotyreos. Inget av detta är sant.

Inte heller är det sant när Expressen skriver att man kan bota en äkta brist på sköldkörtelhormon med yoga eller genom att sluta äta mjöl, mjölk och socker. Majoriteten av de artiklar Expressen publicerat om hypotyreos under det senaste året är ren desinformation. Och Aftonbladet är inte mycket bättre.

Så vitt jag vet har våra dagstidningar bara två dedikerade medicinreportrar: Anna Bäsén på Expressen och Amina Manzoor på Dagens Nyheter. När de håller i pennan blir fakta rätt. 

Journalistiken borde bättra sig. Och politiken borde lära sig att inte lägga sig i frågor som avgörs vetenskapligt.

Primärvården är i regel bra på att upptäcka och behandla hypotyreos. Däremot är vården dålig på att hjälpa patienter vars lidande är svårt att förklara. För att kunna hjälpa är tillgänglighet, kontinuitet och ett accepterande av patientens upplevelser en början. Allt vi känner upplevs i vår hjärna, så sett är alla besvär kroppsliga, det finns inget psyche skilt från soma. Tills vi hittat bättre metoder att lindra ”bio-psyko-sociala syndrom” lär det fortsatt finns en grogrund för misstro mot vården.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 3 november 2020 kl 05:30
Uppdaterad: 26 november 2020 kl 19:24

Skribent

Mats Reimer
krönikör och barnläkare från Göteborg