Gymnasieasyl Hela debatten

Med vilket mandat genomdriver regeringen "gymnasieasylen"?

Varför skriver regeringen om kostnader för "flyktingmottagande" när de beskriver kostnader för den gymnasieasyl som ska trummas igenom med benägen hjälp av Centerpartiet? Gruppen som åsyftas är inte asylsökande, utan enligt lag snarare personer som vistas här illegalt? Merit Wager skriver en gästkrönika med många frågor med anledning av den kritiserade lagen. 

Gästkrönika

När nu 9000 afghaner ska lämna in nya ansökningar till Migrationsverket under tre månader (juli-september) finns det skäl att ställa frågan hur lång tid det beräknas ta innan de första och de sista ansökningarna har avgjorts. Migrationsverket har avskedat ett stort antal handläggare sedan strömmen av asylsökande minskat, ska de återanställas? Hur avser regeringen agera om även denna handläggningstid skulle anses bli för lång för den här särskilda gruppen personer i Sverige – kommer vi då att få se ytterligare lagar stiftas? Kanske någon annan grupp halkar efter när nu den här gruppen får en egen lagstiftning – ska då denna grupp också behandlas i en särskild ordning?

En annan fråga som regeringen, Vänsterpartiet och Centerpartiet, som stödjer lagförslaget, måste kunna svara på är följande:

Eftersom de flesta – kanske alla – dessa män redan har fått avslag på sina asylansökningar så är de personer som vistas här illegalt. Hur ska Migrationsverket och andra myndigheter hantera dem, de har ju inte rätt till boende och dagersättningar etc när de lämnar in sina ansökningar? Enligt lagen är de ju inte asylsökande? Ändå beskriver regeringen väntade kostnadsökningar i samband med den planerade gymnasielagen bland annat som ”utgifter för kommunernas flyktingmottagande”. Hur går det till? Är viktiga begrepp som asyl och flykting helt flexibla och tomma för denna regering?

Vidare behöver väljarna, skattebetalarna, förstå vad regeringen avser i sin text Extra ändringsbudget för 2018 – Ny möjlighet till uppehållstillstånd där den anger:

Förslagen i propositionen bedöms medföra ökade utgifter för 2018. Regeringen föreslår därför att riksdagen anvisar ytterligare ca 700 miljoner kronor 2018. Ökningarna hänför sig huvudsakligen till utgifter för kommunernas flyktingmottagande, studiemedel och ärendehandläggning hos Migrationsverket och i viss mån i domstol.

700 miljoner kronor är redan i sig en oerhört hög summa att under ett år använda för personer som redan har sökt asyl, fått sin sak prövad och sitt uppehälle, sjukvård, tandvård och utbildning betald i Sverige under den tid processerna pågått. Men det kan knappast räcka med 700 miljoner kronor eftersom varken kostnaden för gymnasieskolan på cirka 130 000 kronor per år och person, för boende och uppehälle eller för sjukvård, tandvård är inräknad. Hur mycket beräknar de partier som stödjer den här lagen att de kostnaderna kommer att uppgå till?

De fyra partierna stiftar en lag som är så illa skriven och hårt kritiserad att ordet ”lag” framstår som smicker i sammanhanget. När hörde vi senast sådan skärpa från Lagrådet? Kostnaderna hamnar – som alltid – hos  de skattebetalare, vars majoritet (60 procent) önskar motsatsen: det vill säga åtstramad invandring. De sextio procenten kan jämföras med andelen som vill ha en mer generös invandringspolitik: 12 procent.

Lagrådet är inte med på vagnen. Folket är inte med på vagnen. Så med vilket mandat anser sig regeringen, Vänsterpartiet och Centerpartiet egentligen göra detta?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.