Nya Karolinska

Många anade tidigt NKS-katastrofen

De var många som varnade. För omorganisationen, enkelrummen samt privat och offentlig samverkan  - men det huvudlösa projektet Nya Karolinska gick inte att stoppa.

 

Krönika

Jag läste om byggplanen första gången i Svenska Dagbladet i januari 2009. Det enda exakta beskedet gällde kostnaden: 14,1 miljarder kronor, en fast summa som skulle betalas som hyra under 30 år. 

Sjukhuset skulle bli en spjutspets mot framtiden, med fokus på forskning. Om vad visste ingen. Allt skulle byggas flexibelt. Resultatet tycks ha blivit att det inte riktigt passar för något. En del måste byggas om direkt, som rummen i barnsjukhuset. 

En total omorganisation skulle genomföras samtidigt med flytten. Inte så klokt, tyckte många i personalen, som projektgruppen hade minsta möjliga kontakt med. Förnyelse kräver handlingskraft, inte gnetigt förankringsarbete. Nu vet vi hur det gick. Vid orimliga arbetsvillkor flyr personalen.  

På en punkt gavs tydliga besked från början. Eftersom det skulle bedrivas spetsverksamhet blev vårdplatserna färre. Var skulle då de ”vanliga” patienterna hamna? Jo, andra sjukhus skulle byggas om i god tid. Men ingenting blev klart.

Nu råder kris i Stockholms sjukvård. På NKS skulle alla få enkelrum. Då minskar smittorisken. Sjuksköterskor påpekade att enkelrum kräver mer personal. Personalbrist har länge varit ett problem i vården men allt skulle lösas med ny teknik. 

Och om de nya tekniska systemen inte höll vad leverantörerna lovade? Allt kommer att bli bra! Annars? Ja, då uppstår det patientosäkra läge med dagliga improvisationer som nu råder. 

En sjuksköterska som jag träffade hade sett tidiga ritningar. Hon oroade sig för läkarutbildningen. Lokaler saknades för den. Och var skulle de blivande läkarna studera vanliga enkla patienter? Och hur ska utbildningen organiseras, i de nya patientflöden som inte stämmer med tidigare klinikindelning? 

Till allt oprövat som politikerna kastade sig över hörde finansieringen. De borgerliga i Stockholms läns landsting ville prova OPS, offentlig privat samverkan. Det fanns kritik mot sådana sjukhusbyggen i Storbritannien. Idén drevs igenom ändå, av ideologiska skäl. 

Det finns forskning om finansiering av offentliga byggprojekt. ”Stora byggen alltid för dyra” var en rubrik i Ny Teknik i juni 1999. Trafikforskaren Mette Skamris Holm vid Aalborgs universitet hade granskat 258 stora projekt. Det var före OPS men resultatet var entydigt: Att blanda offentligt och privat är dyrast.

Minst budgetöverdrag, i snitt 24 procent, uppkom i rent offentliga projekt. Om privatägda företag byggde stannade överdragen på 34 procent. De värsta fördyringarna uppstod i offentligt ägda aktiebolag, 67 procent i snitt. 

En sorglig fråga blir: vad händer med all samhällsforskning som borde beaktas i nya projekt?

Beslutsfattarna har inte tid att ens fråga efter den, än mindre ta del av den. 

Många är emot vinster i vården, men ingen använder kostnaderna i ett så huvudlöst projekt som Nya Karolinska som argument mot offentliga aktörer som sådana. Om 50 eller 100 år kanske ett nytt stort sjukhus ska byggas. Det enda säkra är att alla erfarenheter och utredningar om NKS då kommer att vara djupt begravda och glömda, medan nya ideologiska visioner styr.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.