Förtroendevalda

Bara 300 000 för Malmö stads jingel, men...

Ni politiker som vågar prioritera och fatta svåra beslut väcker respekt - även om ni inte får några tulpantack. Motsatsen är förödande. 

Gästkrönika

Gemene medborgare har förståelse för att politiker och tjänstemän måste fatta besvärliga beslut, som att lägga ner skolor. Det som tär på förtroendet är tanklöst slöseri.

Det händer att enskilda medborgare tappar det helt och okväder politiker och tjänstemän utan hämningar. När bakgrunden finns i beslut i sociala ärenden leder det sällan till uppmärksamhet i medier. Det är så mycket som inte kan rapporteras när det handlar om omhändertagande av barn eller nekade försörjningsstöd. Men hatet finns där ändå, och ibland även hot.

När det handlar om att lägga ner BB och skolor eller flytta klasser blir det allmän upphetsning. Engagerade föräldrar och uppgivet förtvivlade barn får uttrycka sin ilska över stort utrymme i traditionella medier. I Facebookgrupperna som bildas är uttrycken grövre. Fritidspolitiker, inte minst de som bor i samma krokar, får en olidlig tillvaro.

Men andra kommuninvånare begriper att det är dåligt för eleverna när skolorna blir för små. Det är svårt att hitta lärare med ämnesbehörighet, det är lätt att hamna utanför när kompisurvalet är litet. Dessutom är det dyrt och tränger ut andra saker som borde förbättras, som antalet timmar i hemtjänsten.

Så kära ni som hamnar i dessa skitstormar, ni kan trösta er med ni har den tysta majoriteten med er. Även om ingen skickar tulpantack.

Att våga prioritera väcker respekt. Det är motsatsen som är förödande för förtroendet. Och då kan även små summor vara det som välter lasset.

En extra årslön till förra stadsdirektören och hennes biträdande i Stockholm kostar några miljoner kronor. Det ger ingen budgetkrasch, men avtalet som skrevs av avgående borgarrådet Karin Wanngård (S) är tillitstärande.

Samma sak i Malmö. Kommunens budget ligger på 20 miljarder kronor i år. 364 000 kronor är i jämförelse försumbart. Men det är vad Gullers Grupp hittills fått för att göra ett "signaturljud" till staden. I Sydsvenskan förklarar den kommunale kommunikatören Lucas Dietrichson: ”Det här handlar om att göra Malmö stad tydligare som organisation.”

Det enda som blir tydligt är att Malmö kommun är en lekstuga för tjänstemän så länge beloppen inte är för höga.

Frågan är om det inte är ännu värre i Halmstad. Där har barn- och utbildningsnämnden och miljönämnden krigat mot varandra i domstol. Elevantalet i staden har ökat under många år. För att lösa platsbristen beställde skolpolitikerna paviljonger till Furulundsskolan. Då inskred miljöpolitikerna med verksamhetsförbud med hänvisning till buller och partiklar. Länsstyrelsen ställde sig på miljöjepparnas sida, men mark- och miljödomstolen beslöt att paviljongerna kan användas. Miljöförvaltningen grunnar på att överklaga vidare.

Denna hantering är kostsam och galen. När kommunala nämnder är osams bör saken avgöras av kommunstyrelsen eller fullmäktige. Den politiska avvägningen ska göras av politiker, inte domstolar.

När politiker inte förstår det själva, då är det inte underligt att medborgarnas förtroende för politiker får sig en törn. Till.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.