Genus

”Lyft blicken från snipp- och snoppregionen”

Kristdemokraterna tycks vara det enda parti som ser skevheten i det jämställdhetsarbete som har genomsyrat Sverige under lång tid, skriver Anna Ekelund Nachman apropå partiets kritik av förskolans genusflum.

I ”Redovisning av uppdrag om en översyn av läroplan för förskolan” (mars 2018) framgår det att det finns problematiska ord i läroplanen för förskolan: Pojke, flicka, mamma, pappa och hem. Efter översynen är ”förälder” är utbytt mot ”vårdnadshavare” men ”hem” får vara kvar – tills vidare.

I redovisningen står det: ”Vissa remissinstanser har uttryckt att det är positivt att Skolverket använt begreppen flickor och pojkar, andra har däremot uttryckt kritik och anser att det inte ska finnas könsspecifika begrepp som flickor och pojkar. I förslaget till reviderad läroplan för förskolan har Skolverket valt att i merparten av texten skriva begreppet barn.”

Kristdemokraterna (KD) har reagerat. Till DN säger Ebba Busch Thor:

”Vi ska ha ett offensivt jämställdhetsarbete, men vi ska inte låtsas som att kön inte finns.” 

Busch Thor menar då att andra kulturers syn på jämställdhet kan skilja sig från den svenska så ska nyanlända få information för att behandla män och kvinnor lika. Samtidigt drar KD en lans emot förskolans ”genusflum”.

”Det är när man rör sig bort från det som är väldigt rimliga och helt nödvändiga mål om jämställdhet, att pojkar och flickor ska behandlas lika, beredas samma möjligheter, nå sin fulla potential och vara som de vill vara. När man lämnar det jämställdhetsarbetet och i stället säger att nu ska vi aktivt, från förskolepedagogernas sida, börja styra könsrollerna eller börja låtsas att det inte finns flickor och pojkar, medvetet alltid prata om barn och så vidare.”

Varför ska en förskolepedagog utöver allt det andra man ska göra också åläggas att utmana barnen att inte göra könsstereotypa val, undrar Busch Thor i DN. 

Att ifrågasätta genusteorier och deras plats i förskolan ses av somliga som bakåtsträvande. Jag ser det snarare som att KD är för äkta valfrihet. I dag anses flickor som klär sig flickigt och leker klassiska flicklekar göra ”fel” medan pojkar i prinsessklänningar masshyllas på mammas (förlåt, den livmoderbärande omsorgspersonens!) Instagram. Som vanligt nedvärderas det kvinnliga, särskilt om det appellerar till flickor och kvinnor. Klassiskt kvinnliga värden är lågt ansedda och uppgraderas endast om de fångar mäns intresse.

Lev och låt leva. Var en flickig flicka eller en pojkig pojke på gammaldags vis eller gå på tvärs gentemot normerna. Låt förskolan uppmuntra alla att få vara som de vill, inte som tidsandan för tillfället påbjuder. Jag vill att pedagogerna ska utmana barnen i att läsa, skriva och räkna – inte ifrågasätta huruvida de leker könsstereotypt. Lyft blicken från snipp- och snoppregionen, lär barnen att vara vänliga mot alla, utmana dem att memorera multiplikationstabellen. 

KD tycks vara det enda parti som ser skevheten i det jämställdhetsarbete som har genomsyrat Sverige under lång tid. Partiet pekar på att mycket krut läggs på marginella problem (Säga flicka/pojke/barn? Befria fri lek från könsnormer?) när det i feminismens och jämställdhetens namn är betydligt viktigare att få ner ohälsotalen bland kvinnor, förhindra sexualbrott och hedersvåld, minska barngrupperna i förskolan, höja kvinnors pensioner och erbjuda god förlossningsvård. Det är feministiskt initiativ, fast på allvar. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.