Krönika
LVU
21 februari 2020 kl 05:10

LVU är ingen quick fix för barn som begår brott

Skribent

Jenny Sonesson
socionom och tidigare krönikör Dagens Samhälle 

Det här är en opinionstext

Politiker från flera olika partier anser att socialtjänsten ska agera tydligare mot unga gärningsmän. De tycker också att fler ungdomsbrottslingar borde tvångsomhändertas. Det finns dock flera skäl att nyansera bilden av LVU som ett effektivt verktyg. 

Pistolhot, knivhugg, dödshot, hot om att bomba skolan, sparkar och slag. Detta är exempel på våldsbrott som begåtts av barn under femton år i Sverige enligt en färsk undersökning framtagen på uppdrag av Carin Götblad, regionpolischef för område Mitt. "Vi blir häpna över att det var så mycket allvarligt våld", uppger hon.  Den yngste i materialet som misstänks för våldsbrott är sju år. Fenomenet barn som rånar barn har ökat med 100 procent på fyra år. 

Den senaste tiden har flera ledande politiker uttryckt oro för det grova våld som icke straffmyndiga utövar. Justitieutskottet och socialutskottet kommer att hålla en utfrågning om vilka åtgärder som måste till för att bromsa utvecklingen. Företrädare för olika partier har deklarerat att socialtjänsten måste agera tydligare mot de unga förövarna och att fler av dem måste tvångsomhändertas enligt lagen om vård av unga (LVU).

Det finns dock tre skäl att nyansera förhoppningarna på LVU som verktyg i sin nuvarande form. För det första kan socialtjänsten bara ansöka om tvångsomhändertagande. Själva beslutet avgörs av förvaltningsrätten och lagen reser kriterier som måste uppfyllas. Det är inte ovanligt att ett tvångsomhändertagande kan göras först när den negativa spiralen snurrat långt ner i ett barn liv.

För det andra råder det akut brist på familjehem runt om i landet, vilket bland annat enligt en undersökning av TV4Nyheterna från början av februari visar. Kommunala köer ringlar med barn som väntar på trygghet i en ny familj. Barn, som ska placeras i till exempel Stockholms stad kan i dag tvingas vänta ett år eller mer innan de får ett permanent hem. I en situation då familjehemmen kan välja är det knappast säkert att de i första hand öppnar dörren för unga med kriminellt och våldsamt beteende.

För det tredje, när det gäller vård på behandlingshem och institutioner finns det skäl att vara fundersam. Bland annat Statens beredning för social och medicinsk forskning (SBU) har pekat på att det finns erfarenheter som tyder på att psykosociala problem kan förvärranär ungdomar med liknande beteendeproblematik bor på ett och samma ställe. Tyvärr existerar fortfarande för lite kunskap om effekterna av institutionsvård trots att en enskild placering kan kosta tusentals kronor per dygn.

Att just polischef Carin Götblad tagit initiativ till en kartläggning av våldsbrott som begåtts av barn under femton år är inte märkligt. För tio år ansvarade hon för statliga utredningen "Kriminella grupperingar – motverka rekrytering och underlätta avhopp". Utredningen från 2010 slog fast att 5 000 unga riskerade att dras in i kriminella nätverk. Det rörde sig om pojkar, i socialt och ekonomiskt utsatta områden, som alla varit misstänkta för minst fem brott. Carin Götblad varnade då på DN debatt: ”En slutsats blir att ju fler pojkar och unga män som lever i utanförskap, desto större och mer aktiva kommer morgondagens kriminella grupperingar att vara.”

Ett decennium har förflutit. Pojkarna är vuxna och vissa av dem har blivit pappor. Det går inte att påstå att dagens brottsutveckling varit oförutsägbar. Frågan är hur det ser ut om tio år.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 21 februari 2020 kl 05:10
Uppdaterad: 21 februari 2020 kl 05:06

Skribent

Jenny Sonesson
socionom och tidigare krönikör Dagens Samhälle