Krönika
Ekonomi
12 maj 2016 kl 07:00

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Lokalt företagslotteri ger hopp om livet

En bilaga om Värmlands näringsliv får krönikören att drömma om allt från kläduthyrningsbutiker till fastigheter som räcker till alla.

Som besökare i en ort känner jag fortfarande en högtidlig förväntan inför en papperstidning som jag inte följer till vardags. Vilka strider pågår här? Vilka är problemen? Finns det lokala lösningar? Vid resa genom Torsby, 3 maj, inköptes Värmlands Folkblad och läsningen fick mig på gott humör. 

I den månatliga bilagan VF Näringsliv skriver redaktören Cecilia af Jochnick med ambitionen att få gnällande företagare att uppfatta sig som en del av en större helhet: ”Att vara tacksam för byråkrati och skatter är kanske att ta i men vi kan väl ta dem för vad de är – samhällets ansträngning att skydda helheten och fördela resurserna.”

Några av den icke-gnälliga sorten har tillsammans bildat AB Värmland, ett ”företagslotteri” som ska sponsra nya aktiebolag. I första vändan ska tre idéer väljas ut och belönas med 75 000 kronor vardera, samt mentorsinsatser i starten. 12 företag har skänkt pengar. De idéer som ska belönas väljs ut i samarbete med Almi. Modellen kommer från Jämtland, ett landskap som är känt för sitt vitala nyföretagande. 

De inblandade företagen representerar olika branscher som fastigheter, livsmedel, uthyrning av ljud- och ljusanläggningar, till och med finanssektorn. En av grundarna, Lars Wingefors på Wingefors Invest, framhåller att givarna inte har något vinstintresse i detta, ”vi ger bort företagen i förhoppningen att det ska bli fler livskraftiga företag i Värmland.”

Inga bidragspengar är inblandade. Några av de nya kommer att gå omkull, några kommer att klara sig och något kommer kanske att växa sig stort. De som får den här sortens starthjälp kommer säkert alltid att minnas det och kanske i framtiden själva satsa på nästa generation.

Vad ska nya företag satsa på? Inspiration finns lokalt. VF Näringsliv rapporterar också från ”årets tjänsteinnovationsdag” i Karlstad, där professor Stephen Vargo förklarar hur en och samma sak kan säljas som antingen en vara eller en tjänst. Äntligen förstår till och med jag mekanismen bakom ”tjänstesamhället”. 

Om en tvättmaskin säljs som en vara betonas prestanda, som antalet program eller varv i centrifugen. Säljs tvättandet som tjänst flyttas fokus till enkelhet i hanteringen. Tvättmaskiner utvecklas i dag mot snabbare centrifuger och större tvättrummor, men kunden kanske önskar sig helt andra saker, en tjänst ”som fräscha kläder”, förklarade professor Per Kristensson.

Jag ser plötsligt framför mig en tjänst där kunden slipper hela klädeländet, från köp till tvätt. Jag vet att vi är i minoritet, men några fler än jag finns det som avskyr att shoppa. Någon kommer att starta kläduthyrningsbutiker där man går in på kvällen och hyr en fräsch uppsättning för nästa dag. Och lämnar tillbaks den smutsig. Vilken dröm!

Att äga blir alltmer gammaldags. Det är dyrt, ineffektivt, utrymmeskrävande och tidskrävande. Där har bilbranschen varit ledande med sina leasingavtal. I dag har så många råd att äga att det blir status att inte göra det. Tänk när bostadsmarknaden kommer ikapp det tänkandet. Då skulle nog de fastigheter som redan finns räcka till alla.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.