Demokrati

Lokala toppolitikers arbetsmiljö berör oss alla

Exponeringen är hög. Krav finns på ständig tillgänglighet. Telefonen ringer för jämnan och mejl regnar in. Vill vi att bra folk ska lockas av uppdrag som kommunstyrelseordförande bör vi bry oss om hur deras arbetsmiljö ser ut.

Det finns ett riksförbund för landets lokala revymakare, och flera av dessa har bråda dagar nu. Landets kommunstyrelseordförande torde vara måttligt upphetsade av deras upptåg. Det ingår närmast i arbetsbeskrivningen att bli lätt förlöjligade i dessa spektakel.

Men, hur mycket förlöjligande ska man tåla? Strax före jul drog Nyköpings Urban Granström sin gräns: när familjen dras in i offentligheten. Och det var precis detta som det lokala revysällskapet hade gjort, vilket föranledde Granström att på sin blogg ”fundera på om det är värt att hålla på med det jag gör.” 

Att försvara hyfsat priviligierade, heltidsarvoderade toppolitiker är väl inte det mest opportuna man kan göra. Men låt oss åtminstone öva på just detta. 

För två år sedan kartlade Dagens Samhälle omsättningen på landets kommunala heltidspolitiker. Under perioden 2010-2013 lämnade 60 uppdraget i förtid. Några förde fram arbetsmiljön som förklaring. 

När vi pratar kommunstyrelseordförandes arbetsmiljö ska vi minnas att de är ansiktet utåt för en jättelik arbetsgivare – kommunen. Vederbörande är dessutom ytterst politiskt ansvariga för verksamheter som invånarna är starkt engagerade i, såsom skolan och äldreomsorgen. 

Exponeringen är hög. Krav finns på ständig tillgänglighet. Telefonen ringer för jämnan och mejl regnar in. Förväntningar och krav från egna partimedlemmar är höga, liksom från övriga partier. Tillkommer gör osäkerhetsmoment om uppdragets karaktär. 

Reglerna är luddiga för vad som gäller vid sjukdom, när man blir förälder och hur rätten till semester ser ut. Som uppmärksammas i SKL-rapporten Villkor för förtroendevalda, saknar var tredje kommun reglering om man på grund föräldraledighet eller sjukskrivning inte kan fullfölja sitt uppdrag som förtroendevald.

Parallellt med detta ges lite tid över till familjeliv. Forskning antyder dessutom att uppdraget plägar bli väldigt ensamt. Lägg därtill att hälften av landets heltidspolitiker mottagit hot som följd av uppdraget. 

Om priset är högt, är belöningen måttlig, sett till arbetstid och ansvar. I genomsnitt är arvodet knappa 55 000, jämförbart med löner för chefer i statlig verksamhet. Cirka 20 000 under kommunchefens. Någon vidare uppskattning får man inte. 

Av någon anledning misstror vi kommunpolitiker mer än rikspolitiker. Så ser villkoren ut för dem som ytterst bär upp vår representativa demokrati, de som tar på sig uppdrag som få andra vill ta.

Givetvis är det inte synd om de här människorna, men det finns principiella skäl att bry sig om deras villkor. Vill vi att bra folk ska lockas av dessa uppdrag, bör vi bry oss om hur deras arbetsmiljö ser ut. Annars är risken att presumtivt goda ledare väljer bort ett sådant karriärval. 

Resultatet blir att urvalet av lämpliga kandidater begränsas.

I eländesscenariot attraheras främst individer som är intresserade av annat än omsorgen för det allmännas bästa. Det vore olyckligt. Frågan om heltidspolitikerns villkor måste tas på större allvar än vad den tycks göra i dag.

Av någon anledning misstror vi kommunpolitiker mer än rikspolitiker. Så ser villkoren ut för dem som ytterst bär upp vår representativa demokrati, de som tar på sig uppdrag som få andra vill ta.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.