Demokrati

Logiken brister i debatten om jämställdhet och kön

Samhällsdebatten kring kön och jämställdhet är i dag påfallande känslomässig. Det är ingen ordning på argumentationen. Ett särskilt problem är att man inte bestämt sig för grundpremisserna.
Krönika

Att överhuvudtaget tala om män och kvinnor i samhällsdebatten måste betyda att det finns skillnader mellan grupperna och likheter inom grupperna. För om det inte fanns det skulle vi inte behöva någon indelning överhuvudtaget. Frågan är om det är arv (gener) eller miljö (inlärt) eller både ock. Finns biologiskt grundade skillnader mellan könsgrupperna som påverkar vårt beteende, eller inte?

För att ta ett exempel; könskvotering talas det varmt om från flera håll. Om det vore så att vi föddes som oskrivna blad och kön enbart vore en social konstruktion, varför skulle vi då kvotera in utifrån kön? Det vore att bekräfta det inlärda vi vill göra oss av med. Det vill säga att personer lärt sig att bli kvinnor respektive män.

Om det däremot accepteras att kvinnor och män ändå kan ses som grupper eftersom det finns biologiska könsskillnader kan det vara logiskt att räkna kvinnor och män i olika sammanhang. Men då blir i stället frågan: vad är det i sådant fall som säger att det skulle vara lika många kvinnor och män som vore målet och det bästa i alla situationer? 

Om kvinnor och män är olika statistiskt, det vill säga på gruppnivå, är sannolikheten stor att de också gör lite olika val, exempelvis olika yrkesval.

Men hur vet vi hur det ”borde” vara? Då är vi tillbaks till början: ska vi könskvotera om vi inte ens är på det klara med vad målsättningen är?

Att prata kön utifrån ett mer biologiskt perspektiv är känsligt i dag. Det kan man se på hur forskning hanteras i offentligheten. När naturvetenskapliga forskare går ut med resultat som tyder på att män och kvinnor sedda som grupper skulle vara olika i till exempel hjärnans funktion blir det ramaskri. Däremot är det helt rumsrent att generalisera och analysera kvinnor och män hur mycket som helst inom bland annat genusvetenskapen. 

Trots dessa signaler så smyger sig den arvsbaserade synen in i olika situationer. Det sägs att jämnare könsfördelning är positivt i en arbetsgrupp för att det ger bättre stämning och prestation. Få ger sig dock på att försöka förklara hur det kan komma sig. Kan det möjligen handla om samspel mellan människor som också är relaterat till just kön utifrån biologin? 

En del skulle säkert hävda att det är en självklarhet att det finns könsskillnader grundat i gener. Men även självklarheter behöver uppenbarligen uttalas rakt ut eftersom de annars inte tillämpas och andra synsätt tillåts dominera i stället. 

Det vore bra att bestämma oss för vad vi vill och varför. Det kan bli intressant när vi till exempel börjar diskutera frågan om kvinnors och mäns löner. Är lika lön statistiskt för könsgrupperna självklart om kvinnor och män skulle prestera olika på grund av att de är olika?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.