Arbete

Löfven behöver 4 ministrar som rattar integration

Den uppstramade migrationspolitiken skapar ett andrum där Stefan Löfven kan rikta all kraft mot integrationen. På den fronten behöver han minst fyrfaldigt bryta sitt tidigare löfte om att inte utse ett enda statsråd med ansvar för integrationen. Löfven bör nämligen utse minst fyra av sina ministrar till integrationsministrar.
Krönika

Statsminister Stefan Löfven står inför en av de viktigaste regeringsombildningarna som har gjorts på år och dag. När nu, förhoppningsvis, det oorganiserade kaoset runt migrationen och det akuta mottagningssystemets misskötta myndigheter stillar sig så kommer integrationen att kräva all uppmärksamhet.

Inte på ett kvarts millennium har befolkningsökningen varit så stor och snabb som vad den är nu i Sverige. Betydande delar av de människor som förkroppsligar denna eskalerande invånarskara är – jämfört med inrikes födda svenskar – påtagligt lågutbildade, extremt trångbodda, ekonomiskt fattiga och i avsaknad av relevanta språk som svenska och engelska.

För allt vad vi nu vet så kommer integrationen att dominera inrikespolitiken under de kommande mandatperioderna. Vilket betyder att skolans, vårdens, omsorgens, bostädernas och säkerhetens verksamheter kommer att vara helt avgörande för om Sverige inte bara ska vara ett stort invandringsland utan också bli ett stort invandringsland.

För ungefär fyrtio år sedan bytte Sverige fot och övergav den framgångsrika arbetskraftsinvandring som högst väsentligt bidrog till välstånds- och välfärdslyftet under rekordåren efter andra världskriget. På förslag från LO införde dåvarande regering en ordning där arbetskraftsinvandringen ströps ner till ett minimum. En så kallad arbetsmarknadsprövning infördes där statliga myndigheter och facken gavs avgörande inflytande på varje ansökan om invandring av arbetsmarknadsorsaker.

Sedan mitten av 1970-talet har därför andra grunder för invandring än just arbete dominerat i Sverige. För några år sedan öppnade den då sittande regeringen åter upp arbetskraftsinvandringsdörren till Sverige. Vilket så sakta börjar synas i statistiken.

Grunderna för beviljade uppehållstillstånd i Sverige de tio första månaderna i år bär syn för sägen. 36 000 personer har fått stanna av anknytningsskäl; de är nära släkt med en person som redan fått uppehållstillstånd i Sverige. 30 000 personer har fått grönt ljus på grund av att de uppfyller något av alla de asylskäl som gäller eller gällde fram till 24 november. 15 000 personer har beviljats uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl.

Regeringens politik är inriktad på att under de kommande tre åren få till stånd kraftiga volymminskningar av asyl- och anknytningsgrundad migration. Därmed skapas ett andrum där Stefan Löfven kan rikta all kraft mot integrationen. Han behöver minst fyrfaldigt bryta sitt tidigare löfte om att inte utse ett (1) statsråd med ansvar för integrationen. Löfven bör nämligen utse minst fyra av sina ministrar till integrationsministrar.

Kvartetten Mikael Damberg, Ylva Johansson, Anders Ygeman och Annika Strandhäll skulle kunna leda statens integrationsinsatser med spets och med breda kompetenser. De skulle samtidigt utgöra ett stabilt bollplank för alla de kommuner som nu får slita mycket hårt för att hålla kvaliteten på anständiga nivåer. Och blir det något samregerande med Björklunds Liberaler framöver så bör kvartetten kompletteras med Nyamko Sabuni. Då blir det åka av. 

När det akuta mottagningssystemets misskötta myndigheter stillar sig så kommer integrationen att kräva all uppmärksamhet. Inte på ett kvarts millennium har befolkningsökningen varit så stor och snabb som vad den är nu i Sverige.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.