Bostadsbristen

Låt var och en avgöra vilket buller man orkar med

Det är dags att sluta låtsas att normaltillståndet är att sitta i en stuga i skogen och njuta av tystnaden. Vi dras till storstan och oljuden. Då borde Boverket kunna hänga med och tillåta mer byggande – i bullrigare miljöer.

I ungdomen brukade jag följa med mina musicerande vänner till deras replokaler. Medan de skramlade med sin punk, grunge och dödsmetall kröp jag upp i den obligatoriska folkölsindränkta soffan – och somnade. Mitt i allt oväsen sov jag som bäst. 

När jag idag vill rymma från vardagens måsten tar jag mig inte ut på landet utan cyklar in mot Stockholms absoluta centrum. I kanalen mellan Gamla stan och Riddarholmen, precis intill den hårt trafikerade Centralbron, ligger en brygga. Där, omgiven av bilarnas nästan öronbedövande larm, sitter jag gärna med en bok. 

Oppositionen och Sverigedemokraterna vill höja bullergränserna för att kunna öka bostadsbyggandet, men detta har nu Boverket sagt nej till. Man menar att det inte finns skäl att höja riktvärdena eftersom det bara marginellt skulle öka den byggbara arealen. Men i ett land där bostadsbristen är akut borde ”marginellt” vara bättre än inget. Bostadsbristen är rekordstor, nästan 250 av 290 kommuner har idag bostadsbrist, vilket är en fördubbling på fem år.

Boverkets enhetschef Sofie Adolfsson Jörby trycker på att buller är farligt. Buller utanför din lägenhetsdörr kan stressa nervsystemet och höja blodtrycket, och enligt en dansk studie kan risken för stroke öka om man bor med trafikbrus utanför husknuten. Adolfsson Jörby konstaterar att fler redan dör av bullerrelaterade orsaker än i trafiken. 

Är man så övertygad om bullrets skadeverkningar är det klart att man säger nej till höjda bullernivåer. 

Bostadsminister Peter Eriksson (MP) har meddelat att han vill gå på Boverkets linje. 

Det vore mer trösterikt för dem som behöver tak över huvudet om bostadsministern i stället för att berätta vad han inte ska göra, kunde berätta vilka åtgärder han måste och ska ta till för att minska bostadsbristen. 

I Sverige har man länge slagit sig för bröstet över sin strama byggnorm och höga boendestandard. Men vad hjälper det att alla Sveriges diskbänkar har rätt höjd och badrummen har plats för rullstol om man tränger ihop sig med mamma, måste säga nej till sin utbildningsplats eller är överliggare på flyktingförläggningen? 

Det är något klassiskt svenskt att regler går före människors väl. Ideologi går före verklighet när man inte kan göra avsteg ifrån regelverket. Ska vi komma tillrätta med bostadsbristen måste vi förändra det tankesättet. Låt var och en få avgöra om den kan tänka sig att bo bullrigt. Dessutom: med dagens högkvalitativa fönsterglas som klarar att stänga ute minsta gnissel kan Boverket vara lugnt. 

Det är också dags att sluta låtsas att normaltillståndet är att sitta i en röd stuga i skogen och njuta av tystnaden. Vore det så skulle inte majoriteten av oss söka sig till storstäderna. Hela Norrland hade varit befolkat, politikerna hade kunnat se till att det byggdes oändligt många längor och inte behöva vända sig till Boverket över huvud taget. 

Sanningen är att vi dras till oljud och puls – och gillar det! Vi är inte längre torpare som nyss stapplat in till storstan. Våra ideal förändras. Den utvecklingen borde Boverket också kunna hänga med i. 

Vad hjälper det att alla Sveriges diskbänkar har rätt höjd och badrummen har plats för rullstol om man tränger ihop sig med mamma, måste säga nej till sin utbildningsplats eller är överliggare på flyktingförläggningen?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.