Läkare

Läkares kunskaper är en delikat fråga

Omotiverad patriotism, eller verkliga problem? Frågan hur utländska läkares utbildningar ska värderas är känsligare än den borde vara.

Nog är det talande hur formellt korrekt men så nervöst tillkrånglat det börjar låta när Socialstyrelsen ska förklara att det inte självklart är en brist att en läkare som inte klarat kunskapsprovet hindras från att jobba i Sverige: ”Om den svenska utbildningen skiljer sig mycket från den utbildning som den sökande genomgått blir såklart provet svårt. Då har man kanske inte de kunskaper som motsvarar den svenska utbildningen och då kanske inte heller den här vägen till legitimation är framkomlig i det enskilda fallet.”

Frågan gällde en syrisk läkare som vill utöva sitt yrke i Sverige. Den 5 februari rapporterade SVT Nyheter om hur ett teoriprov ”stoppar honom från arbete”. Hård kritik kom mot publiceringen, där SVT nesligt nog fick finna sig rättade av Samnytt, en sajt mer beryktad under sitt tidigare namn Avpixlat, som lät berätta att läkaren i själva verket har vägrat att skriva det kunskapsprov som krävdes.

Hur utländska läkarutbildningar ska värderas är en delikat fråga. Å ena sidan finns onekligen en tendens till omotiverad patriotism när det gäller sjukvård. Man vill gärna tro att just det egna landets läkare och sjukvård står i särklass och att man själv har haft turen att få landets allra bästa läkare. Så ligger det givetvis inte alltid till. Men att det å andra sidan kan finnas verkliga problem med utländska läkarutbildningar är däremot inte gripet ur luften.

År 2009 publicerades en analys av provresultaten på AT-provet. Det är ett annat kunskapsprov än det som nu står på tapeten, men är intressant eftersom det är ett obligatoriskt kunskapsprov som skrivs av alla läkare i samband med AT-tjänstgöringen. Analysen fann att mellan 2 och 3 procent av läkarna med svensk utbildning underkändes. Bland dem med en examen från andra EU-länder kröp andelen underkända upp något, till 6 procent. Men för läkare med en utbildning utanför EU sköt siffran upp till nästan 30 procent.

År 2016 upprepades analysen, och visade att medan 4 procent av svenskutbildade läkare underkändes så kuggades nu hela 40 procent av dem med en utbildning utanför EU. Forskarna bakom studien menade att det behövs ”särskilda insatser […] för läkare med utländsk utbildning” som ska göra AT.
Provet som SVT-rapporteringen gäller, är arvtagaren till det gamla TULE-provet och är ett moment i snabbspåret för att färdiga läkare med en utbildning utanför EU ska få en svensk legitimation. Magnus Hultin, som är provansvarig, beskriver provet som en kvalitetskontroll att läkaren ” har de kunskaper och färdigheter som vi förväntar oss av svenska nylegitimerade läkare”. Är det för höga krav?

Eftersom teorikunskaperna blir dammiga efter några år ordnas förberedelsekurser som snabbspårsläkarna rekommenderas att ta. Teorikunskaperna måste vara i trim om man ska klara snabbspåret. Men första gången teoriprovet gavs skrev bara 16 procent godkänt. Andra gången klarade sig 23 procent. Då gjordes förändringar i provet. Men andelen godkända tycks ha fallit ändå och provet ifrågasätts.

Väl medveten om risken för överdriven sjukvårdspatriotism, är det oroväckande av att en sådan självklarhet som noggrann prövning av läkares kunskaper ska vara en känslig fråga. Säg det rakt ut. Vissa trösklar fyller en samhällsfunktion.

 

 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.