Krönika
Utbildning
18 december 2019 kl 04:55

Krisen i svensk skola är långtifrån över

Skribent

Paulina Neuding
Europaredaktör på tidskriften Quillette

Det här är en opinionstext

Pisa-resultaten är sannolikt inte längre jämförbara med tidigare års resultat. Inte heller är de jämförbara med andra länders resultat eller ett tillförlitligt mått på elevernas kunskap.

Resultaten går uppåt, ojämlikheten består. Så kan man sammanfatta analyserna av den senaste Pisa-mätningen, som publicerades i början av december. Exempelvis skrev skolminister Anna Ekström på DN Debatt att ojämlikheten förblir ett problem, men att ”man inte kan vara annat än djupt imponerad av vad svensk skola har lyckats prestera. Svensk skola står stark.” 

Frågan har snarast varit vem som kan ta åt sig äran för uppgången – Jan Björklund och Alliansen, eller Anna Ekström och de rödgröna.

Verkligheten är betydligt mer komplicerad.

I en artikel som publicerades i Kvartal i tisdags skriver Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi, och Johan Wennström, doktor i statsvetenskap, att de inte längre kan förlita sig på de svenska Pisa-resultaten i sin forskning. Det är ett anmärkningsvärt besked från två forskare som publicerat en rad vetenskapliga artiklar och böcker om den svenska skolan de senaste åren, och som har använt sig just av Pisa som ett viktigt mått i sin forskning.

Förklaringen ligger i den grupp elever som antingen inte fått göra provet eller fallit bort av andra anledningar. Denna grupp var så stor, och antas bestå till stor del av svaga elever, att ”botten kapades och att fördelningen i Pisa 2018 flyttades uppåt på ett artificiellt sätt”, skriver Henrekson och Wennström.

Totalt har drygt 25 procent av 15-åringarna i den svenska skolan överhuvudtaget inte omfattats av proven. Att 11,1 procent uteslöts (högsta andelen av alla deltagande länder) har förklarats bland annat med Sveriges höga flyktingmottagande, men som Henrekson och Wennström noterar hade Tyskland, ett annat stort mottagarland under asylkrisen, en så kallad ”täckningsprocent” i Pisa på 99 procent av eleverna.

Därutöver har ytterligare 13,5 procent inte deltagit trots att de formellt blivit uttagna att göra Pisa. Här döljer sig bland annat skolk, varför det finns goda skäl att anta att denna grupp till stor del består av svaga elever. Det menar också Skolverket, som skriver:

”[e]ftersom andra studier har visat att elever som av olika anledningar inte deltar på ett prov allt som oftast i genomsnitt är relativt lågpresterande jämfört med de som skriver ett prov, finns det anledning att misstänka att så även är fallet i Pisa.”

En slutsats av detta är att de svenska Pisa-resultaten sannolikt inte längre är jämförbara med tidigare års resultat, att de inte är jämförbara med andra länders resultat, och att de inte heller är ett tillförlitligt mått på elevernas kunskap.

Men vad kan man, trots detta, göra för antaganden om kunskapsnivån bland alla svenska elever? 

Bland dem som skrev provet låg 18,4 procent på den lägsta nivån i läsning. Henrekson och Wennström gör ett försiktigt estimat av kunskapsnivån i den grupp som överhuvudtaget inte deltog i proven, och landar i slutsatsen att åtminstone en dryg tredjedel av alla 15-åringar i Sverige kan antas befinna sig på samma låga nivå vad gäller läsfärdighet. Nivå ett av sju.

Det är, med förlov sagt, en bra bit kvar innan krisen i den svenska skolan är över.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 18 december 2019 kl 04:55
Uppdaterad: 18 december 2019 kl 04:54

Skribent

Paulina Neuding
Europaredaktör på tidskriften Quillette