Försäkringskassan

Krass taktik av regeringen att sparka Begler

Socialminister Annika Strandhälls (S) ambition att under några sommarmånader före valet omforma Försäkringskassan är obegriplig. I stället borde regeringen sprida kunskap om framgångsrik samverkan mellan arbetsgivare, arbetsförmedling, Försäkringskassa och sjukvård. 

Krönika

Valrörelser är dystra tider. Demokratin är viktig, men de vågrörelser den skapar i samhället framstår ofta som absurda. Som nu, i spelet kring landets största myndighet. Det är länge sedan Försäkringskassan var populär. Offren för dess beslut har varit många och de har fått allt mer uppmärksamhet.

Nu har den gigantiska myndigheten otippat själv blivit ett offer, enligt sakkunniga, för regeringens inkompetens. Generaldirektör Ann-Marie Begler har aldrig varit så omtyckt och förklarats så kompetent som sedan socialminister Annika Strandhäll (S) avsatte henne förra veckan.

I ett inlägg på Svenska Dagbladets debattsida 29/4 hävdar Tamas Osvath, internrevisor på Försäkringskassan, att Strandhälls argument inte håller: ”Sett från min position på internrevisionen, ett oberoende granskningsorgan, kan jag konstatera att dagens styrning inom Försäkringskassan borde uppfattas ligga helt i linje med uppdragsgivarens förväntningar.”

Att utsätta myndigheten för en ny omorganisation, i så fall den nionde sedan 2005, vore enligt Tamas Osvath ett orimligt resursslöseri. Att detta handlar om valtaktik tycks alla vara överens om. Löften om höjda pensioner går att begripa, men socialministerns ambition att under några sommarmånader före valet omforma Försäkringskassan är obegriplig.

”Personal på Försäkringskassan rasar mot beslutet”, rapporterar Svenska Dagbladets Frida Svensson. Hon citerar anställda som anser att Begler ”styrde upp flummet efter Dan Eliasson”. Uppdraget var att få ner statens kostnader för LSS och sjukförsäkringen, vilket hon lyckats med.

Att priset för de drabbade blivit orimligt högt har Riksrevisionen nyligen slagit fast i en alltför lite uppmärksammad rapport: ”Nekad sjuk- och aktivitetsersättning – effekter på inkomst och hälsa, RiR 2018:9”. De som nekats sjukpenning har ofta varit för sjuka för att få arbete. Stora resurser hos Arbetsförmedlingen har gått till att hantera dem, utan att kunna hjälpa. På individnivå är den ekonomiska förlusten för en utförsäkrad enligt Riksrevisionen 125 000 kronor om året. Livet ut.

Ökat lidande och ökade kostnader har drabbat individer, familjer, kommuner och landsting. Utförsäkrade kräver mer slutenvård, i snitt elva dygn per år. Många lider av allvarlig psykisk sjukdom som schizofreni. Fysiskt funktionshindrade som inte får personlig assistans kräver också mer sjukvård. Ann-Marie Begler vågade påpeka att det fanns berättigade klagomål.

Den samverkan mellan arbetsgivare, arbetsförmedling, Försäkringskassa och sjukvård som Strandhäll nu efterlyser är möjlig med dagens regelverk. Det visar bland annat Torsby kommuns framgångsrika arbete med förebyggande sjukskrivningar. Där minskade sjukskrivningarna för 1 100 anställda med hälften på tio år, från 8,5 procent 2004 till 4,3 procent 2015.

Att aktivt sprida kunskap om sådana metoder hade varit bättre för såväl arbetstagare och arbetsgivare som för ekonomin hos stat, kommuner och landsting. Och inte minst: bättre för förtroendet för regeringen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.