Krönika
Kultur
15 september 2020 kl 05:25

Kommunerna måste ta strid mot gangsterkulturen

Skribent

Daniel Persson
frilansskribent och tidigare politisk redaktör på Svenska Nyhetsbyrån

Det här är en opinionstext

Gangsterkulturen förgiftar sinnena hos en hel generation unga och berövar dem deras framtid – och alldeles för ofta står offentlig sektor och hejar på. För att vända trenden där unga i utanförskapsområden växer upp och vill bli kriminella krävs en moralisk resning.

Vid det här laget bör det ha gått upp för alla att Sverige har något av ett betydande problem med gangsterkultur. Vill man vara tydlig kan man lika gärna säga som det är: gangsterkulturen förgiftar sinnena hos en hel generation unga och berövar dem deras framtid. Och alldeles för ofta står offentlig sektor och hejar på.

Polisen och kriminologen Fredrik Kärrholm, aktuell med den upplysande om än inte upplyftande boken Gangstervåld (Fri tanke), kallar i en debattartikel gangsterkulturen för ett betydligt större problem än det nu så uppmärksammade kriminella klankulturen. För att omedelbart minska gängens och klanernas härjningar krävs kraftiga straffhöjningar. För att vända trenden där unga i utanförskapsområden växer upp och vill bli kriminella krävs en moralisk resning.

Straffen är inte mycket att göra åt, det ligger på regering och riksdag. Men särskilt kommuner kan göra en hel del för att motarbeta gangsterkulturen. Ett tydligt exempel är hur man väljer att hantera gangsterrapp i sina egna verksamheter.

Gangsterrapp är ett samhällsproblem av flera skäl. Dels för att den bidrar till den felaktiga uppfattningen att det enda sättet att uppnå materiell framgång för den som växer upp i ett utanförskapsområde är att hänge sig åt kriminalitet, dels för att åtskilliga framgångsrika gangsterrappare är lika framgångsrika kriminella.

Musiken blir inte bara en förledande propaganda som leder till kriminalitet, droger och våld utan fungerar också som ett skyltfönster för faktiska gangsters. Musiken blir ett fortgående övergrepp mot de offer som alldeles för många gånger aldrig får upprättelse via rättssystemet.

Socialdemokratiska riksdagsledamoten Gustaf Lantz blev allmänt bespottad när han tidigare i år gav uttryck för uppfattningen att fritidsgårdar inte ska spela gangsterrap. Det borde vara en självklarhet men i stället blev Lantz hånad på sociala medier och problemet relativiserades bort.

Invändningen kretsar kring frågan om alla konstnärliga verk som skildrar brottslighet också ska förbjudas. Gudfadern är en cineastisk klassiker, uppskattad inte minst av kriminella. Ta exempelvis Rinkebyrapparen Yasin, eller Yasin Byn, medlem av det grovt kriminella gänget Shottaz och en av Sveriges mest framgångsrika gangsterrappare. Men Yasin är varken Francis Ford Coppola eller författaren Mario Puzo. Han är Michael Corleone eller Peter Clemenza.

Att gangsterrappare bara skildrar den verklighet de ser omkring sig är en annan vanlig invändning. Den är dock felaktig. Det är inte en dokumentär utan propagandistisk verksamhet. Det är dessutom ingen som vill censurera rapparna. Låt dem hållas. Men ge dem inte en offentligt bekostad scen att sprida sin propaganda från.

Varje år spelas oräkneliga timmar musik och videos på kommunala fritidsgårdar. Gör de unga en tjänst och förbjud gangsterrap på dessa inrättningar. Likaledes arrangeras varje år, med möjligt undantag för i år, konserter med lokala talanger. Om man nu måste göra det för offentliga medel så lägg för allt i världen inte pengar och scentid på dem som använder musik som rekryteringsmaterial för organiserad brottslighet. Det kommer att krävas många åtgärder för att rå på gangsterkulturen, men detta är en nödvändig början.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 15 september 2020 kl 05:25
Uppdaterad: 15 september 2020 kl 05:23

Skribent

Daniel Persson
frilansskribent och tidigare politisk redaktör på Svenska Nyhetsbyrån