Segregation

Kommunens segregation blir konflikter

Segregationen gör människor mer konfliktorienterade. Det är därför angeläget att avstå från reformer som direkt ökar segregationen, som det blågröna styrets planer på ytterligare ombildningar i Stockholms stad. Men det visar också att bostadsförsörjningen bör planeras på en högre nivå än i varje kommun för sig.

I ett experiment skickade statsvetarprofessorn Ryan Enos två spansktalande personer till olika pendeltågsstationer i Boston. Stationerna låg i segregerade områden där befolkningen primärt var vita höginkomsttagare. Eftersom invandringen till USA i hög grad består av personer från Sydamerika, uppfattades de spansktalande förmodligen som typiska ”invandrare”. Deras enda uppgift var att stå på perrongen och prata spanska med varandra en stund.

Enos undersökte attityderna till invandring bland övriga som väntade på tåget, såväl före som efter experimentet. De flesta av dem stod politiskt till vänster, med en generös inställning till invandring. Men en kort stunds närvaro av minoriteter i en vanligen segregerad miljö, gjorde människor mer invandringskritiska.  

Enos drar paralleller till det senaste amerikanska presidentvalet. Han menar att fler väljare gick över till att rösta på Republikanernas Donald Trump, från att tidigare ha röstat på Demokraternas Barack Obama, på platser där latino-befolkningen vuxit snabbare.

Enos drar slutsatsen att detta beror på segregation. Att stora grupper lever segregerat men relativt nära varandra leder enligt honom till att människor överdriver skillnaderna mellan dessa grupper. Segregationen gör också människor mer konfliktorienterade.

Det är förmodligen ett grundläggande drag i mänsklig psykologi att dela in människor i grupper, men vad som definieras som en ”annan” grupp är inte givet på förhand och har varierat över tid. Enos poäng är att den sociala geografin påverkar vad människor tycker om ”främmande”. Konfliktbenägenheten kommer inte automatiskt för att någon uppfattas tillhöra en annan grupp. De som lever integrerat blir i mindre utsträckning hot för varandra. Segregation däremot är konfliktskapande i sig.

Detta spelar stor roll eftersom boendesegregation verkar vara ett självförstärkande fenomen. Svensk forskning visar att när ett bostadsområde närmar sig en brytpunkt med en andel utlandsfödda runt 18 procent, så ökar segregationen. Förenklat uttryckt: svenskfödda flyttar ut och invandrade flyttar in. Bostadsområden börjar alltså uppfattas som ”invandrarområden” redan vid genomsnittliga andelar invandrade.

Boendesegregation har i sin tur effekter inte bara på människors inställning till varandra, utan också för deras livschanser. Att växa upp i ett fattigt område påverkar exempelvis människors hälsa negativt, liksom deras chanser i skolan

Boendesegregation ändras inte över en natt. Angeläget är förstås att avstå från reformer som direkt ökar segregationen, som det blågröna styrets planer på ytterligare ombildningar i Stockholms stad. Men frågan om upplåtelseformer och hur mycket som byggs i varje kommun är större än så. Bostadsförsörjningen bör mer än idag planeras på en högre nivå än i varje kommun för sig. Dagens system skapar mycket svaga incitament för rika och segregerade kommuner att bygga för människor med lägre inkomster. Men att en växande befolkning måste ha någonstans att bo, liksom att det är bäst för samhället om de gör det någorlunda blandat, är ett ansvar för hela landet.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.