Krönika
Gode män
25 januari 2018 kl 06:40

Denna artikel publicerades för 2 år sedan

Kommunal förtvivlan över föråldrat gode man-system

Det är orimligt att ekonomiskt och socialt utsatta personer i behov av en god man ska vara utlämnade till ett system utan reglerad tillsyn. Åsa Moberg skriver om behovet att modernisera god man-systemet.

För några år sedan förlorade flera föräldrar i min omgivning sina uppdrag som ”god man” för sina vuxna barn med psykiatriska diagnoser. De skulle ersättas av personer som bedömdes som mer lämpliga, utan personliga band.

I ett fall hade den nytillträdde gode mannen 40 klienter. Han gick inte att nå. Efter två år hoppade han av. Vad hade den samhällsbeordrade inkompetensen då kostat alla inblandade? Antalet berörda måste ha uppgått till över 100 personer. Anhöriga tvingades lägga ner oändligt med tid och tiotusentals kronor för att reda ut hans misstag. Skulder gick till kronofogden. En person förlorade sin sociala träningslägenhet på kuppen.

Att vara god man eller förvaltare är inte ett yrke, det är tänkt som en fritidssyssla. 2016 fanns 150 155 gode män och förvaltare som hanterade 217 145 ”huvudmän”, som de behövande kallas.

Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan har i en serie artiklar grundligt belyst det orimliga systemet. En god man i Malmö har 65 uppdrag. Utan att få kritik av överförmyndarnämnden gör han sig oanträffbar för dem han ska hjälpa och deras närstående. (HD 180105).

65 uppdrag är för många, enligt riksrevisor Helena Lindberg. Riksrevisionen har dömt ut systemet och betecknar fler än 40 uppdrag som ”enskilda avarter”. I deras kritiska granskningsrapport RiR 2017:33 citeras kommentarer från ansvariga i olika kommuner. ”Gör om hela lagstiftningen! En statlig myndighet och enhetliga rutiner i hela landet”, är ett av många uttryck för kommunal förtvivlan över ett föråldrat system.

Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare, RFS, betonar frivillighetens goda sidor: det är viktigt med en kontakt utanför myndighetssfären. Här finns en konflikt med kommunernas längtan efter striktare styrning och yrkesansvar.

Lagstiftningen är från 1924. Den finns i föräldrabalken. SKL:s expert på området, Eva von Schéele, finner det upprörande att regler för vuxna hjälpbehövande finns i en lagstiftning som från början gällde förvaltning av barns egendom. Hon har just gått i pension. Någon efterträdare är inte utsedd.

Genom åren har jag haft närkontakt med några väl fungerande gode män – för sådana finns, också med många huvudmän. Många gör fantastiska insatser. En vän är utan ersättning god man för en enda klient, en barndomskamrat, och har varit det i årtionden till bådas glädje. De ses varannan månad och gör en årlig längre utflykt. De skulle när som helst kunna framhållas som exempel på hur god man-funktionen var tänkt.

Problemet är den dåliga kontrollen, alltså överförmyndarsystemet, som gör att uppdrag kan misskötas länge. Flera gode män har dömts för stöld från klienter, ännu fler har försummat uppdrag eller förskingrat utan att någon kunnat ingripa.

Behovet av god man uppstår därför att någon på grund av sjukdom, funktionshinder eller ålder är oförmögen att tillvarata sina egna intressen. Det är ett extremt beroendeförhållande. Det är orimligt att redan utsatta personer ekonomiskt och socialt ska vara utlämnade till ett system utan reglerad tillsyn.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 25 januari 2018 kl 06:40

Skribent