Idrott

Klart att man inte ska tvinga barn att duscha i skolan

Vissa anser att duschen efter gympan bör göras obligatorisk och att idrottslärarna ska vakta så att ingen smiter undan. Men barn är människor med egen vilja, inte gulliga husdjur som är till för att dresseras av vuxna. 

Allt färre skolbarn duschar efter gymnastiken. Håller vårt land på nytt att bli Lortsverige? Har den unga generationen blivit prydare och är det islamiseringens fel? Eller de sunkiga duscharnas? 

Nu höjs röster om att duschen efter gympan bör göras obligatorisk och att idrottslärarna - för barnens bästa - ska vakta så att ingen smiter undan. 

Är det viktigt att duscha direkt efter gympan? Fråga vilken hudläkare eller miljöexpert som helst så svarar den att vi duschar för ofta och för länge. Vårt renhetsnorm är rätt vriden. 

”Men det är ofräscht!” Äsch, barn svettas inte. När de i puberteten förvandlas till illaluktande hormonmonster är det bättre att de luktar svett en stund än duschar och sedan vräker på parfym. 

”Gymnastiken å den påtvingade duschen förstörde hela min skoltid. Jag va blyg och ville inte duscha med andra” skriver en anonym 24-åring på svt.se.

”Prydhet leder till kroppsskam.” Eller? Att som pryd tvingas klä av sig inför andra ger bara ångest. Vad är det att vara pryd? Prydhet, fnyser den som av oklar anledning stör sig på andras sätt att uttrycka sin kroppsliga integritet. Kanske är lite blygsel sunt i det bottenlösa bekräftelsebehovets tid? Att inte vilja visa sig naken inför kompisarna behöver inte betyda att man hatar sin kropp - det kan vara tecken på att det förhåller sig precis tvärtom. 

Vill skolan att barn ska duscha, utforma då duschrummen så att de kan välja att visa sig nakna eller låta bli. Och även med optimala duschutrymmen ska det vara upp till var och en om man vill begagna sig av duschen eller vänta tills man kommer hem. 

En gång blev jag kallad till samtal för att äldste sonen, då fyra år, vägrade bajsa på förskolan. De hade haft toabås med lås på dörrarna, men efter incidenter där barn råkat låsa in sig tog man helt sonika bort dörrarna och hängde upp små draperier i stället - vilket fick sonen att strejka. Jag frågade om fröken själv kunde tänka sig att bajsa bakom ett skynke som vem som helst när som helst kunde dra åt sidan. Hon svarade: ”Ah, du menar så.”

Det är som om vi inte ser barn som riktigt mänskliga, snarare som gulliga husdjur som ska dresseras och för sitt eget bästa socialiseras, tvingas och kränkas. 

Det är utlämnande att bli tvingad att vara naken, och ett övergrepp att behöva duscha ihop med sina eventuella mobbare - särskilt i tider då du riskerar att bli filmad med mobil och till allmän beskådan utlagd på sociala medier. Visst kan det vara nyttigt att se att alla kroppar ser olika ut, men inte i en situation där du själv står naken mot din vilja. 

Kanske skulle alla ha kroki - att teckna efter levande modell - på schemat. När jag som ung tecknade kroki insåg jag att det inte finns något sådant som en ful kropp. Alla kroppshyddor har sin charm, även skinntorra pensionärstanters eller blekfeta gubbars. Det var en nyttig insikt. Hellre obligatorisk kroki än obligatorisk dusch. 

På en arbetsplats bland vuxna skulle man aldrig tvinga någon att vara naken inför sina kollegor. Det ska även gälla barn. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.