Sjukvård

Klappjakt och grupptryck tystar viktig samhällsdebatt

Grupptryck, konformism och klappjakt på motsatta åsikter är en garanti för att allvarliga frågor aldrig diskuteras på det sätt de förtjänar.

Krönika

Statsvetaren Peter Santesson konstaterade i sin senaste krönika i Dagens Samhälle att vi lever i en ”villervallans tid”, efter förra veckans partiledardebatt. Det är svårt att inte hålla med om denna dystra diagnos. Villervallan begränsas dock inte enbart till politikernas diskussioner sinsemellan, den har också blivit ett tema i den offentliga debatten idag.

SVT gjorde nyligen en granskning av en Facebook-grupp med namnet "Rädda Vården". Varför var denna grupp intressant? Jo, för att den enträget envisades med att länka massvis med nyheter som gav en bild av att vi i Sverige hade ett vårdsystem i kris. Detta skulle man inte göra, enligt SVT, som bestämde sig för att publicera gruppadministratörens personuppgifter i riksmedia.

SVT skrev också att denna person och hans grupp på Facebook höll på och "trasade sönder demokratin" genom att publicera samhällsfientlig skrämselpropaganda om att vården skulle ha någon sorts brister.

Det intressanta är att SVT numera accepterat – drygt en månad efter att man kallade sådana idéer för ”propaganda” och ”hot mot demokratin” – att vi faktiskt har en vårdkris i Sverige. SVT.se har numera en nyhetskategori som heter just ”vårdkris”, där man publicerar just den sortens "skrämselproganda" som man kritiserade ”Rädda Vården” för. 

Här talar vi verkligen om villervallans tid! En åsikt kan tydligen gå från att vara samhällshotande, antidemokratisk propaganda till att vara fullt rumsren och accepterad på blott en ynka liten månad. SVT har mig veterligen inte bett om ursäkt för sättet man behandlade ”Rädda Vården” på. Kanske har man inte ens förstått varför en ursäkt skulle vara berättigad.

Det är något som är allvarligt fel med vårt land när vi börjar se Orwells 1984 som en handbok i offentlig debatt. Hur är det egentligen tänkt att man ska kunna ha en demokratisk debatt överhuvudtaget, när en åsikt kan gå från att vara hemsk och oacceptabel och skäl nog för att få sina personuppgifter publicerade i riksmedia, till att bli något som ”alla” vet är sant, utan någon som helst diskussion eller självreflektion från de involverade?

Hur är det tänkt att politiker ska kunna driva en långsiktig och ändamålsenlig politik, om det enda kriteriet som skiljer goda demokrater från odemokratiska skrämseltroll är huruvida deras åsikter stämmer överens med den accepterade åsikten just nu?

Att våra politiker av i dag verkar så dåliga på att debattera Sveriges problem har nog ganska mycket att göra med att ingen annan verkar kunna göra det heller. Det debattklimat vi har i dag bör överhuvudtaget inte existera, inte i en fungerande demokrati. Grupptryck, konformism och klappjakt på motsatta åsikter är en garanti för att allvarliga frågor aldrig diskuteras på det sätt de förtjänar. Långsiktig politik blir en omöjlighet.

Det är lätt att beskylla våra politiker för att syssla med tvära politiska kast; med att vända kappan efter vinden och byta åsikt stup i kvarten. Men hur kan man förvänta sig annat, när många journalister och opinionsbildare – folk fria från partipolitikens krav – så sällan verkar föregå med bättre exempel? 

Villervallan är inte bara våra politikers fel.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.