Krönika
Demokrati
27 mars 2016 kl 11:21

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Kan vi sluta prata högerextremism ett tag?

Våldsbejakande islamistgrupper utgör det allvarligaste terrorhotet i vår tid. Ändå väljer vissa svenska politiker och debattörer gång på gång att lyfta högerextremism så snart islamismen hamnar i fokus.

Minst 34 personer är döda och över 250 har skadats efter tisdagens terroristattacker i Bryssel. Det är inte första gången som islamistiska dåd drabbar staden. Den 24 maj 2014 gick en hemvändande jihadist från Syrien in på Judiska museet i centrala Bryssel med en Kalasjnikov och öppnade eld.

Fyra personer miste livet. London, Madrid, Stockholm, Toulouse, Köpenhamn, Paris, Bryssel… Allt pekar på att listan kommer att bli längre och blodigare. Enligt EU:s polismyndighet Europol har Islamiska staten utvecklat en kommandocentral för globala terroristoperationer utförda av specialstyrkor.

Svensk säkerhetspolis gör samma analys som övriga säkerhetstjänster i Europa. Våldsbejakande islamistgrupper utgör det allvarligaste terrorhotet i vår tid. Ändå väljer vissa svenska politiker och debattörer gång på gång att lyfta högerextremism så snart islamismen hamnar i fokus.

Skräcken att förknippas med islamofobi och rasism är givetvis drivkraften. När statsministern i Aktuellt 22 mars kommenterade dåden i Bryssel var han tvungen att dra upp högerextremisten Anders Bering Breivik, fast det mesta pekar på att norrmannen agerande ensam och inte i en väloljad organisation med tusentals andra terrorister.

Ett annat exempel är Aftonbladets politiska kommentator Lena Mellin. Direkt efter de vidriga dåden i Belgiens huvudstad publicerade hon en krönika som avslutades med det märkliga budskapet: ”Men enligt regeringens samordnare mot våldsbejakande extremism, Mona Sahlin, ska man komma ihåg att de mord som utförts av extremister under de senaste tjugo åren har utförts av högerextremister, inte av jihadister… inger en gnutta hopp denna tunga dag.” Det ska alltså vara hoppingivande att nazister har fler liv på sitt samvete i Sverige - än så länge.

Mellin väljer att förtränga att Taimour Abdulwahab, som sprängde sig själv i Stockholm under julruschen 2010, kunde ha tagit ett stort antal med sig i döden om tekniken fungerat. Hon blundar för det konstanta dödshot som konstnären Lars Vilks lever under.

Mellin struntar i att fyra av de gripna som planerade massakern på danska tidningen Jyllands-Posten, som vedergällning för publicerade karikatyrerna på profeten Mohammed, var bosatta i Sverige. Vi vet inte heller hur många islamistiska dåd som svensk säkerhetstjänst i samarbete med internationella kollegor lyckats stoppa.

Brittisk polis uppger att de med säkerhetstjänsten MI5 varje år avvärjt islamistiska terrorplaner av samma omfattning som dåden i London den 7 juli 2005 då 50 människor dödades och 700 skadades. Varje år!

Efter attackerna i Paris i januari 2015 skrev Anna-Lena Lodenius, journalist och expert på högerpopulistiska och rasistiska grupper, en tänkvärd text på sin blogg. ”Men varför är det så många som vill prata om allt annat än de grupper som faktiskt ligger bakom dåden? Framför allt talas det om hotet från högerextremister… Jag är övertygad om att det kommer andra dagar då det är nazister och högerextremister som ska vara i fokus, men inte just nu.”

Lodenius kloka budskap måste tyvärr upprepas. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 27 mars 2016 kl 11:21
Uppdaterad: 27 mars 2016 kl 18:43